Hjältarna från krusboda

Det är inte bara vår gode broder och på senaste tiden den flitigaste skribenten Per som likt Batman springer omkring i natten och uträttar stordåd. Utan även jag och min bror har nu en god gärning på vårt CV...

Efter en ganska lång dag/kväll med mina syskon och några andra vänner som inkluderade bad på långholmen (inte liljeholmen, sorry brorsan ;)) grillning på ett tak vid KTH, das Vaterslands VM-brons, en timma på trädgården, ett snabbt intermezzo med Arta och Zigge på väg till debaser slussen och ett avslutande nattbad vid stadshuset så beslöt vår lilla skara för att vid fyra tiden avsluta kvällen med att vandra till donken och köpa några cheasers.

Och det är nu historien börjar.

Lite runda under fötterna så gick vi; Jag, brorsan, min syster och min systers kompis Bella, längs gamla stans kaj för att ta oss över till donken vid slussen. Jag måste faktiskt erkänna att varken jag eller min bror var särskilt fulla, vilket kanske var till vår fördel... Hursomhelst nu ska jag försökta förklara var på slussen det här hände och det kommer nog bli lite flummigt men jag ska försöka.

Ni vet den där trappan som ligger vid tunneln som man kan gå igenom för att ta sig till debaser?

Det ligger en båtbar brevid som heter "Flyt". Tja den trappen försökte en väldigt berusad ung man tappert bestiga till våran glädje. Grabben hade klara problem med att gå och sånt kan ju vara lite skoj sådär på en tidig söndagsmorgon. I och för sig ingen ovanlig syn men när han senare fick för sig att klättra upp på räcket för att hoppa ner i vattnet så blev det inte lika skoj längre.

Ska man bara lämna en annan medmänniska åt sitt öde? Ingen jättesvår moralisk fråga kanske.

Vi halvsprang fram till grabben, tog tag i honom och sa nåt i stil med:

-Nämen vad gör du, det där verkar inte vara en bra idé...

-Jag vill dö... svarade grabben helt lungt och lite sävligt.

Grabben var förövrigt i 19-20års åldern, blond i nån slags jeansjacka och höll händerna i nån slags T-Rex pose, (testa hemma om ni inte har en klar bild).

Äh skit i det sa vi, häng på till donken och käka några cheasers!

-Jag vill dö... sa han och började klättra upp på räcket igen.

Innan vi han reagera teleporterades (tror ja) en skäggigt liten konstig vakt ifrån båtbaren under oss upp bakom grabben och brottade ner honom på marken och väste:

-Jag har ju sagt åt dig att sluta larva dig och dra hem.

Vi som trodde grabben bara hade en lite dålig fylla drog med honom till donken och fick ut att han hette Björn och bodde i Birkastan. Väl inne på donken började Björn att vandra iväg och vi tittade efter honom, hans humör var inte alls bättre och han hade redan sagt att han ville dö och hoppa några gånger, annars var han inte så mottaglig, men han var inte alls aggresiv eller så utan konstaterade bara att han tyckte att det skulle vara skönt att dö.

När han började vandra mot katarinahissen så kände vi att vi inte bara kunde dra hem och sova och lämna honom åt sitt öde. Det skulle ju trots allt kännas rätt sjukt om han hade slutat som en blodig fläck nere vid nattbussarna. Så jag och brorsan sprang ikapp honom för att försöka tala allvar med grabben medans min syster ringde polisen.

Björn verkade läskigt nog väldigt låst i sin uppfattning om att han våre bättre som en blöt fläck på marken än att vara vid liv. Och då samtalet med larmcentralen hade avbrutits så visste vi inte vad som skulle hända, vi var faktiskt inte assugna på att agera barnvakt åt en deppig grabb hela natten (tja tidiga morgonen vid det här laget). Så min bror sprang iväg och hämtade några SL-trivselvärdar som kom till vår undsättning en kort kort stund innan en polispiket rullade upp och en väldigt stor, väldigt slätrakad polis trallade fram.

Jag har inget emot polisen men det tar ju såklart emot att skicka polisen på en kille som inte har gjort nåt. Jag tror nog att vi alla i sällskapet drabbades av samma ångestfyllda tanke: "Kommer polisen nu att göra ungefär samma jobb som asfalten ner vid bussarna skulle ha gjort..."

Men polisen sa bara lugnt till Björn.

Hallå Missiuer, hur är det med dig då! Har du lust att komma med och prata lite med oss.

Och så gick dom iväg. Jaha tänkte vi, nu då. Varpå en annan identisk kopia av den första polisen kom fram till oss och bad oss förklara vad som hade hänt. Jag måste påpeka att han var väldigt trevlig men trots det var vi väldigt tydliga med att Björn inte hade varit våldsam... Konstapeln sa att det som nu skulle hända med Björn var att han skulle tas till akutpsykmottagningen a al Odell.

Nåja stolta vandra vi hem till min lägga och la oss för att sova där vi nu hittade plats. Vi hade räddat liv, vi var hjältar.

Vi vaknade nån gång runt halv elva. Bella som låg och sov på en filt framför mitt kylskåp sa:

Fan, vi är hjältar.

Brorsan som låg i min soffa drog ett överkast över sitt huvud och mummlade med illa dolt självförakt:

"Vi är golbögar".

/TomasK