Småbollar som låter = ger alkohol. (ej anusmassagekulor)

Jag kommer förmodligen finnas i övre baren på Snerikes ikväll, utifall att ni vill något. Förövrigt tycker jag att vi ska ha en kväll som kretsar kring nationer med flipperspel. Vi gör en tävling av det, den som får högst poäng behöver inte betala sin dricka. Sugna?

Hipp hipp hurra!!!

Observera den otroliga självdisiplin det krävdes för att faktiskt stava hurra rätt...

Skulle gärna skrivit ett långt nostalgiskt inlägg om födelsedagsbarnet men jag är astrött och jävligt hungrig så det får bli så här:

Grattis Gurra, ja må du leva!

Jag ser det här som en stark början på att flytta över Tyresökommunikationen från fejjan till bloggen.

/TomasK

HAMMMMMARBY!

Bandy! Bajen! SM-Guld!

Fan grappar, vilken bandyfest det blev!

Jag var där, det var skitkallt. Folk i medelåldern ramlade omkring med glasartade blickar. Blandningen av deras dagsfylla, skinnjackor och snön som yrde gjorde att hela spektaklet liknade en litterär beskrivning av Ryssland på 1890-talet. Hammarby tog tydligen sitt första SM-guld. Jag sprang inte in på isen. Kunde inte riktigt relatera. Eller så var jag bara kall och bakfull. Insikten om att jag kommer att bli en borgarbracka har aldrig varit tydligare.

/martin

Andres Lokko googlar sitt eget namn.

(nästan varje dag)


/martin

Mörka moln påväg.

Höjer här. Jag har varit bekymrad den senaste tiden, det har självklart med Gurras ekonomiska sinne att göra. Det är svårt att hålla isär begreppen Gurras ekonomiska situation och hans ekonomiska sinne, men jag tänkte utgå ifrån att Gurras ekonomiska situation är en konsekvens av han bristfälliga sinne för pengar och finanser. Det sorgliga med detta är främst att Gurra, som har störst behov av att läsa denna text, inte ens verkar insett problemet. Han följer mönstret för en person med problem, titta åt andra hållet, undvik att stirra problemets kärna i vitögat.

Hursomhelst började allt när jag besökte Friskis i Ekeby, för ovanlighetens skull. I entrén möter jag Gurra, han ser glad och frisk ut, men skenet kan bedra. Vi börjar småprata om träning och rutiner, sånt som två uppenbart klena killar inte borde göra. Samtalet förs in på att Gurra har köpt en bil, till min förvåning. Vem behöver egentligen en bil i Uppsala? Han pratade om att han behövde den till sitt jobb i Knivsta, en uppenbar avledning från ämnet, fylld av ångest och levererar massor av tvivelaktiga uppgifter. Därefter frågar han mig om jag har hans böcker inom Nationalekonomi, vilka jag lånat ut till Stoffe. Dialogen följer:

"Jaha, du behöver dem för någon kurs?"
- "Nej, har lite ont om pengar", säger Gustav och skrattar lite för högt för att det ska verka trovärdigt. Att försöka dölja det sorgliga i det han precis sa behöver knappast överanalyseras här.

Jag vrider på mig lite bekymrat och lovar att höra av mig till Stoffe, vilket jag ännu inte gjort. Ska göra det senare...

Dialogen fortsätter inte lika smidigt efter det, Gustav märker att jag är orolig. Någon sa/jag har läst (kanske) att kroppsspråket står för 90% av det vi förmedlar, vilket situationen bevisar.

Samtalet dör ut och Gustav drar sig ur lokalen samtidigt som jag drar mig in för att träna, svettas och senare lödra in min ansträngda kropp i vit, fyllig duschkräm.

"Men du, vi borde verkligen spela paintball senare, det var en grym idé", säger Gustav. Jag blir än mer orolig för Gustavs ekonomiska sinne efter detta, blir inte ni läsare också? Att köpa en bil, sälja sin kurslitteratur på grund av finansiella problem, och sedan föreslå att vi ska spela paintball för flera hundra kronor, låter det vettigt?

Vi har alla hört, eller ännu värre, blivit offer för Gustavs irrationella sinne gällande sin egen solvens tidigare. Eller rättare sagt insolvens. Tillfällena behöver knappast återges här. Är Gustav på väg mot ännu ett sådant tillfälle, utan att någon av oss andra kan fånga upp honom denna gång? Jag föreslår att vi organiserar oss för att rädda Gustav från sig själv. Vissa av er tänker säkert att detta är underordnat mycket annat i världen just nu, "det finns större problem". Jag säger till dessa, Låt världen ta hand om Haiti, så tar vi hand om Gustav!

Det finns massor av saker vi kan göra:

1) Sätt Gustav i terapi för sitt uppenbart självdestruktiva ekonomiska beteende.
2) Starta ett 90-konto till hans ära, som en utnämnd auktoriserad revisor får disponera åt honom.
3) Vi talar med Gustavs bank och skaffar oss tillgång till hans konto, att disponera och ransonera åt honom. Vi blir Gustavs skyddsnät i en tid när bankerna drivs av vinst och inte etik, när ingen annan kan fånga upp honom på den långa och hårda vägen ner i avgrunden.
4) Vi ringer samtliga SMS-lån-företag och tvingar dem, med Arturs juridiska hjälp, att blockera Gustav från att nyttja deras tjänster.

Dessa är bara några preliminära åtgärder jag föreslår, inte speciellt genomtänkta är de heller, och jag ursäktar för samtliga skrivfel i denna text, för det är svårt att skriva med tårar i ögonen.

Stockholm, söder, brunt slask

Hejsan!

Det här blir mitt första inlägg. Jag hade faktiskt inte så stor del i det förra inlägget som bilden från min toalett antyder. Jag måste erkänna att mitt deltagande i den här fina bloggen är lite skrämmande och ställer ganska höga krav på just MIG.

Jag är inte bara den av Tyresögrabbarna som rent geografiskt befinner mig närmast våra kära hemtrakter, jag är också den som är längst bort från dom andra "grabbarna". Detta känner jag gör mina inlägg lite mer speciella och märkvärdiga, i synnerhet som ni inte bara kan springa på mig ute på ÖG's eller nåt helt random och snacka lite skit.

Men viktigast av allt är jag som den enda (för det är jag väl??) stockholmaren bland de här fina grabbarna har jag lite mer att leva upp till. Stockholm har till skillnad från Uppsala producerat en hel del framgångsrika och duktiga bloggare och jag sitter just nu och försöker välja vilka jag ska låta mig influeras av.

Ska jag kanske försöka hoppa på modebloggandet likt vår allas egna blondinbella?
Kanske ska jag försöka kopiera Schulmans vassa och snärtiga stil?
Eller något mellanting mellan de båda giganterna?

Nu blev det svårt så medan jag försöker hitta min egna litterära stil så tänkte jag berätta om en ganska absurd sak som hände på jobbet i lördags. Eller vem fan försöker jag lura jag vet ju hur det kommer att bli när jag skriver; som Schyffert fast sämre...

Nåja här är min historia:

Frukosten bestod av en ipren, en varm macka, en micrad cheezer och ett glas mjölk. Jag brukar skippa kaffet på lördagar och ta min första kopp på jobbet, nåja ni är ju inte intresserade av min frulle men som ni säkert har förstått var jag lite bakis och när historien börjar så har jag ännu inte fått i mig mitt kaffe.

Jag kommer upp från att ha hämtat tidningarna och ser att det står en mamma med två som barn, åtta och fem år gamla, utanför dörren till biblioteket där jag jobbar. Mamman verkar lite smått irriterad på den minsta grabben som står och rycker frenetiskt i dörren innan jag kommer och öppnar för dagen. Så fort jag har öppnat så kutar grabbarna in och börjar härja runt bland barnfilmerna i bibblan medan mamman försöker lugna ner dom.

Hon lånar en bok och ber om ursäkt för ungarna; Det är ingen fara säger jag och ler, det är ju ändå bara ni här (jag är förövrigt sjukt snäll och trevlig på jobbet). Mamman inser att hon inte har kontanter till filmerna och går iväg för att ta ut pengar medan ungarna är kvar och lever rövare.

Jag måste ha kaffe tänker jag och går iväg mot fikarummet. På vägen dit blir jag anfallen av den minsta grabben:

- Vad heter du?
- Tomas... vad heter du?
- Jakob...Hur gammal är du? osv.
Jag går och hämtar kaffet och när jag kommer tillbaks blir jag påhoppad igen.
- Jag vill ha den här! (Pippi i Söderhavet btw)
- Ja du Jakob du får nog vänta lite på din mamma...
- Jag heter Joel...
Ja inget konstigt än så länge från femårig grabb. Väl bakom disken med mitt kaffe kan dagen börja, tänker jag när Joel/Jakob går fram till disken med Pippifilmen. Mamman har inte kommit tillbaks än...Han lägger hakan mot disken och tittar på mig. Nu är han helt lugn och lite läskig. Tyst ganska tyst säger han medan han lite sorgset tittar på mig med stora ögon.

- Mamma har en ny man nu...

Ja vad fan svarar man på det??

Ähh... kul för henne antar jag... lyckades jag klämma ut mig.
Sen sprang grabben iväg och började bråka med sin brorsa medan mamman kom tillbaks och betalade för filmen.

Mycket sjukt.
Puss och gonatt från Stockholm
/Tomas