Nu är jag hemma.
Lund är lite som dåligt knark.
Man har eventuellt skitkul, man vet inte riktigt varför och sen får man öldiarre och kommer på att allt bara är jobbiga vanföreställningar.
Fast man är inte säker.
Man vet ingenting. Det är jättesvårt att återberätta. Man vill inte försöka minnas vad och hur man tog sig runt. Rullade man hatt?
Det är så många frågor.
Man skiter i att svara på dem och så tittar man framåt. Att Lund är där, där Lund är kanske är ganska bra. Lite som dåligt knark inbillar jag mig.
Jag vill passa på att tacka min kära syster för att vi fick våldgästa. Jag vill framförallt tacka för att vi fick hänga med "Rackarn" och de andra kepsklädda unga män som huserade med oss. De var fan sköna, inte som de där sega sjökorna som låg och luktade fisk mitt ibland oss.
Nu ska ni inte tro på allt jag säger, min söndagsångest är brutal.
Till Petra;
Nedan, iförd keps, är "Rackarn". Men ärligt talat, hur man gör man med sånna här iMac's? Var är paint?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar