Stockholm, söder, brunt slask

Hejsan!

Det här blir mitt första inlägg. Jag hade faktiskt inte så stor del i det förra inlägget som bilden från min toalett antyder. Jag måste erkänna att mitt deltagande i den här fina bloggen är lite skrämmande och ställer ganska höga krav på just MIG.

Jag är inte bara den av Tyresögrabbarna som rent geografiskt befinner mig närmast våra kära hemtrakter, jag är också den som är längst bort från dom andra "grabbarna". Detta känner jag gör mina inlägg lite mer speciella och märkvärdiga, i synnerhet som ni inte bara kan springa på mig ute på ÖG's eller nåt helt random och snacka lite skit.

Men viktigast av allt är jag som den enda (för det är jag väl??) stockholmaren bland de här fina grabbarna har jag lite mer att leva upp till. Stockholm har till skillnad från Uppsala producerat en hel del framgångsrika och duktiga bloggare och jag sitter just nu och försöker välja vilka jag ska låta mig influeras av.

Ska jag kanske försöka hoppa på modebloggandet likt vår allas egna blondinbella?
Kanske ska jag försöka kopiera Schulmans vassa och snärtiga stil?
Eller något mellanting mellan de båda giganterna?

Nu blev det svårt så medan jag försöker hitta min egna litterära stil så tänkte jag berätta om en ganska absurd sak som hände på jobbet i lördags. Eller vem fan försöker jag lura jag vet ju hur det kommer att bli när jag skriver; som Schyffert fast sämre...

Nåja här är min historia:

Frukosten bestod av en ipren, en varm macka, en micrad cheezer och ett glas mjölk. Jag brukar skippa kaffet på lördagar och ta min första kopp på jobbet, nåja ni är ju inte intresserade av min frulle men som ni säkert har förstått var jag lite bakis och när historien börjar så har jag ännu inte fått i mig mitt kaffe.

Jag kommer upp från att ha hämtat tidningarna och ser att det står en mamma med två som barn, åtta och fem år gamla, utanför dörren till biblioteket där jag jobbar. Mamman verkar lite smått irriterad på den minsta grabben som står och rycker frenetiskt i dörren innan jag kommer och öppnar för dagen. Så fort jag har öppnat så kutar grabbarna in och börjar härja runt bland barnfilmerna i bibblan medan mamman försöker lugna ner dom.

Hon lånar en bok och ber om ursäkt för ungarna; Det är ingen fara säger jag och ler, det är ju ändå bara ni här (jag är förövrigt sjukt snäll och trevlig på jobbet). Mamman inser att hon inte har kontanter till filmerna och går iväg för att ta ut pengar medan ungarna är kvar och lever rövare.

Jag måste ha kaffe tänker jag och går iväg mot fikarummet. På vägen dit blir jag anfallen av den minsta grabben:

- Vad heter du?
- Tomas... vad heter du?
- Jakob...Hur gammal är du? osv.
Jag går och hämtar kaffet och när jag kommer tillbaks blir jag påhoppad igen.
- Jag vill ha den här! (Pippi i Söderhavet btw)
- Ja du Jakob du får nog vänta lite på din mamma...
- Jag heter Joel...
Ja inget konstigt än så länge från femårig grabb. Väl bakom disken med mitt kaffe kan dagen börja, tänker jag när Joel/Jakob går fram till disken med Pippifilmen. Mamman har inte kommit tillbaks än...Han lägger hakan mot disken och tittar på mig. Nu är han helt lugn och lite läskig. Tyst ganska tyst säger han medan han lite sorgset tittar på mig med stora ögon.

- Mamma har en ny man nu...

Ja vad fan svarar man på det??

Ähh... kul för henne antar jag... lyckades jag klämma ut mig.
Sen sprang grabben iväg och började bråka med sin brorsa medan mamman kom tillbaks och betalade för filmen.

Mycket sjukt.
Puss och gonatt från Stockholm
/Tomas