"Kökskniven"

Hej det är jag igen.

Min exil från den här bloggen är nu över och jag vet att ni har saknat mig. Jag är ledsen och jag lovar att bättra mig. Att åtminstone försöka.

Tack för wakeupcallet Per.

Men skitsamma jag hade ju nåt att skriva om. Ahh det känns bra att knappra lite på svenska igen, dom senaste veckorna har jag varit nedgrävd i en miljards miljon olika labbpek, tabeller över olika temperaturer hos olika komponenter i en satellit och en miljon olika partiklar. Allt på engelska. Lingvister och annat löst folk hävdar ju att engelskan är så jävla vacker, att det är ett av språken här i världen med mest antal ord. Det stämmer säkert, men det är inte mitt språk. Inte det språket jag helt utan problem och med en påtaglig glädje dumskriva en halv A4 om ingenting. Hade jag gjort det på engelska hade det sätt ut som en misslyckad engelska A läxa hos en estet 1:a i Haninge.… Eller inte riktigt så illa, jag är ju inte helt jävla dum i huvet…

Känns skönt att spy lite galla över Haninge!

I’m Back.

Anyway jag babblar….

Det är tisdag, ganska kallt och slaskigt på Götgatan, klockan är väll typ 17.00 och det är kolsvart ute. Jag har precis haft två hektiska dryga dagar med tre presentationer som har tagit viktig tid från mina andra försummade kurser. Men just nu struntar jag i det, jag har köpt en grillad kyckling, jag är slut i huvudet och jag ska hem och slösa bort någon timma framför American Dad innan jag går och tränar för att sedan få äta min införskaffade fågel. Av en snart uppenbart ironisk anledning så går jag och tänker på att jag slapp dom där så in i helvete svårlärda 18:åriga grabbarna från 3 eller comviq eller vad det nu är som står utanför ICA. Jag menar komigen jag går förbi där varje dag, och jag brukar alltid vara antingen konstig eller otrevlig och vid det här laget borde dom små liven fatta att jag är en vuxen man som inte kommer att bli lurad av en fjunig pojke i backslick och chinos, eller kan dom inte rekryterar en tjej i alla fall… Nånting i den stilen går mina tankbanor när…

- Psst! Ursäkta behöver du kvalitetsköksknivar?

Jag vänder mig förvirrat om och ser en tjock 40årig man från något varmare land…

- Öh nej jag har en ganska bra kökskniv… keramik… säger jag lite förvirrat...
- Men du, det är ju jul snart, dom är bra presenter. Försöker knivpushern…
- Nä, tack jag klarar mig avslutar jag och går därifrån.
Då jag tycker att det som hände är lite oväntat och skrattar lite för mig själv medan jag vänder mig om och råkar få ögonkontakt med en 50årig dam, som har samma förvirrade ansiktsutryck som jag antagligen har. Ni vet, lite dumt leende blandat med en skeptisk blick…
- Hehe Viken snubbe va ?säger damen.
- Ja haha svarar jag och fortsätter; jag har inga problem med att köpa vapen och droger av nån snubbe på gatan, men köksknivar. Där drar jag fan gränsen.
- Haha de e sant! Blir det självklara svaret.

Jag går flinande hem och tänker att livet ändå är ganska vackert när allt kommer till kritan.

Skönt att vara tillbaka!

Vi hörs!

/TomasK

P.S jag har ägnat dagen åt att bli knullad av idioterna som kallas föreläsare/proffesorer på elektrosektionen.

Vad tycks om den här bajsmackan; Det är tentaperiod. Deadlinen för att komplettera våra labrapporter var bestämd till idag klockan 1900. Klockan 1530 idag får vi mejlet om vad det är vi ska komplettera.... Fraser som, "dom här stycken är lite vaga" förekommer, som ett bevis på konstruktiv kritik och faktisk nåt man kan fixa på 3 timmar. Hela grejen får mig otvunget att tänka på chefen i Dilbert...

Får man använda frasen "Ni beter er som ett gäng glosögda horungar med ett logiskt resonemang som en epeleptisk silkesapa på fultjack" i kursutvärderingen?

Eller är jag FÖR mild?

P.S.S "Knivpushern" var väldigt lik den där feta mustachprydda idioten till lärare när jag tänker efter...

P.S.S.S jag skulle köpt kniven...

Varför händer inget här?

Hallå hallå kära Tyresö-bröder.

Det är Per här. Jag vill bara uttrycka min stora sorg över att ingen skriver något roligt här på bloggen. Själv kommer jag undan, eftersom jag nu för ämnet på tal och därmed framstår som handlingskraftig utan att själv behöva åtgärda problemet. Dessutom hör jag inte till dem som förväntas vara rolig. Skriv nåt roligt, Tomas eller Tomas!

Ja hörrni. Snart kommer Arthur hem. Det blir kul. Och jag ska på V-dalas julgasque med Emanuel den 18 december! Det blir också kul. Innan det ska jag tenta av skatterätt och bolagsrätt och redovisningsrätt. Det ska inte bli så kul.

Idag hade jag en dust med en gammal gubbe i russinrummet på Carolina Rediviva. Han var cirka 200 år och såg ut som ett c med ben för han var så krökt. Jag hade dragit ur sladden till lampan vid bordet bakom (det satt ingen där) för att få ström till min dator, och plötsligt smög han sig upp och frågade uppfordrande: "Har du dragit ur sladden?" (han satt tydligen där). Jag sa "ja, jag behövde ström till min dator". Då sa han med skakig och moraltyngd röst som bara en 200 år gammal man som upplevt det moraliska förfallet från början till slut kan uppbringa: "Så får man väl inte göra?". Min första impuls var givetvis att knuffa omkull honom och kalla honom för gubbjävel eftersom jag var större och starkare än han, men sen insåg jag att jag faktiskt är en representant för det högutbildade garde av unga män som går under namnet "Tyresö-gänget", som klipper och klär sig i enlighet med sina föräldrars standards och som framtida svärföräldrar kommer att tycka om trots att vi ligger med deras döttrar. Så jag bad om ursäkt istället och satte i kontakten till hans lampa.

Sen var det inge mera...