Ett med Uffe?

Ja hejsan, det är Tomas igen. Jag ska fatta mig kort för jag måste iväg snart men innan dess måsta jag skriva en kort recension om Ulf Lundells spelning på Grönan igår. Jag såg inte så jättemycket utav själva koncerten därför att jag tycker att det är mycket mer lattjo med bergodalbana än med Uffe, jag menar alla hans låtar låter ju typ likadant och då spelade han inte ens "öppna landskap". Han spelade dock "O La la jag vill ha dig" och det är ju lite kul.

Nej det jag skulle komma till var att enligt DN så såg cirka 23000 pers Uffe. Och det är dom jag ska beskriva. 23000 delat på 5 är 4600. Det var alltså runt fyra tusen fulla medelålders grabbgäng där minst en hette/kallades för Leffe på grönan igår.

That was all.

Over and Out.

/TomasK

Jag trodde knappt mina ögon!

TH här.
Jag sitter på jobbet vid skärmen och försöker fördriva tiden, det blir mycket svd och dn.se. Detta är just orsaken till att jag vill dela med mig något. Såg precis på svd.se att knarkbaronen Ignacio "Nacho" Coronel blivit ihjälskjuten av de mexikanska mynidgheterna. Jag skrattade ljudligt åt detta i receptionen. Varför jag skrattade? Självklart åt namnet, en knarkbaron som heter Nacho! Nästa gång kommer väl "Taco" och "Tortilla" bli skjutna! Hur får man det namnet som knarkbaron? Otroligt roligt. De i väntrummet tittade på mig som en tok. Men egentligen är det dem som är dårarna, för de vet inte vad de missar.

Klicka här för att komma till det roliga. Sjukt roligt, och jag tvekar inte för att påstå att detta är underhållning i dess renaste form.

Vad gör folk i helgen förresten? Något som ska hitta på dumheter i sthlm?

läder och svett

Jag har precis undersökt Berlin men jag har ej mästrat staden.
Jag har inte heller blivit besegrad, trots att det finns många förrädiska fällor.

Hittills har jag:

* Ätit korv.
* Sett polisen gripa en frigjord tysk i hockeyfrilla.
* Varit på utomhus-flum-disco med fula knarkare
* Tagit en "svängom"
* Köpt en frotte-pikétröja
*Ätit Kebap

Men sol i sinnet, tysk i minnet och föralltid med fanan i topp!
Stjärtoskulden kvar. Ingen bög har raggat på mig än. Fan vad tråkig jag är.

från Martin

Ordensmöte på lördag!

Höjer här, eller Höijer med judisk stavning. Jag skriver på denna ädla scen för att annonsera om stundande festligheter! Middag/grillningen kommer att vara belägen på Grepvägen under lördagen. Jag har planerat att vi påbörjar den vid 17 kanske, en lagom rund siffra, ungefär lika rund som vm-bollen. Ett jävla tjat om den där vm-bollen, jag tycker den ser likadan ut som alla andra år.

Jag rekommenderar er att försöka se propra ut, Victor fixar det automatiskt med sitt ädla utseende + att han faktiskt har ett "riktigt" jobb. (Tyvärr räknas inte Tomas jobb, även om det är ett manligt jobb, som ett "riktigt" jobb, det har att göra med att Tomas verkar hiskeligt överkvalificerad för det). Detta pg a att Grepen är ett "gated-community" i lightversion. Det finns bara en väg in, en väg ut. Allt för att hålla patrasket borta.

Ni män från krusboda kommer uppleva mycket nytt, men låt er inte skrämmas. Gå till ettan bara, gå genom ingången, försök inte forcera tomtens häck. Men ni bör inte heller klä upp er allt för mycket, speciellt inte smoking, det är jaktsäsong på pingviner. Gott att grilla späck.

Jag hoppas innerligt detta meddelande når alla berörda, det kommer bli storartat för er få utvalda!

Hjältarna från krusboda

Det är inte bara vår gode broder och på senaste tiden den flitigaste skribenten Per som likt Batman springer omkring i natten och uträttar stordåd. Utan även jag och min bror har nu en god gärning på vårt CV...

Efter en ganska lång dag/kväll med mina syskon och några andra vänner som inkluderade bad på långholmen (inte liljeholmen, sorry brorsan ;)) grillning på ett tak vid KTH, das Vaterslands VM-brons, en timma på trädgården, ett snabbt intermezzo med Arta och Zigge på väg till debaser slussen och ett avslutande nattbad vid stadshuset så beslöt vår lilla skara för att vid fyra tiden avsluta kvällen med att vandra till donken och köpa några cheasers.

Och det är nu historien börjar.

Lite runda under fötterna så gick vi; Jag, brorsan, min syster och min systers kompis Bella, längs gamla stans kaj för att ta oss över till donken vid slussen. Jag måste faktiskt erkänna att varken jag eller min bror var särskilt fulla, vilket kanske var till vår fördel... Hursomhelst nu ska jag försökta förklara var på slussen det här hände och det kommer nog bli lite flummigt men jag ska försöka.

Ni vet den där trappan som ligger vid tunneln som man kan gå igenom för att ta sig till debaser?

Det ligger en båtbar brevid som heter "Flyt". Tja den trappen försökte en väldigt berusad ung man tappert bestiga till våran glädje. Grabben hade klara problem med att gå och sånt kan ju vara lite skoj sådär på en tidig söndagsmorgon. I och för sig ingen ovanlig syn men när han senare fick för sig att klättra upp på räcket för att hoppa ner i vattnet så blev det inte lika skoj längre.

Ska man bara lämna en annan medmänniska åt sitt öde? Ingen jättesvår moralisk fråga kanske.

Vi halvsprang fram till grabben, tog tag i honom och sa nåt i stil med:

-Nämen vad gör du, det där verkar inte vara en bra idé...

-Jag vill dö... svarade grabben helt lungt och lite sävligt.

Grabben var förövrigt i 19-20års åldern, blond i nån slags jeansjacka och höll händerna i nån slags T-Rex pose, (testa hemma om ni inte har en klar bild).

Äh skit i det sa vi, häng på till donken och käka några cheasers!

-Jag vill dö... sa han och började klättra upp på räcket igen.

Innan vi han reagera teleporterades (tror ja) en skäggigt liten konstig vakt ifrån båtbaren under oss upp bakom grabben och brottade ner honom på marken och väste:

-Jag har ju sagt åt dig att sluta larva dig och dra hem.

Vi som trodde grabben bara hade en lite dålig fylla drog med honom till donken och fick ut att han hette Björn och bodde i Birkastan. Väl inne på donken började Björn att vandra iväg och vi tittade efter honom, hans humör var inte alls bättre och han hade redan sagt att han ville dö och hoppa några gånger, annars var han inte så mottaglig, men han var inte alls aggresiv eller så utan konstaterade bara att han tyckte att det skulle vara skönt att dö.

När han började vandra mot katarinahissen så kände vi att vi inte bara kunde dra hem och sova och lämna honom åt sitt öde. Det skulle ju trots allt kännas rätt sjukt om han hade slutat som en blodig fläck nere vid nattbussarna. Så jag och brorsan sprang ikapp honom för att försöka tala allvar med grabben medans min syster ringde polisen.

Björn verkade läskigt nog väldigt låst i sin uppfattning om att han våre bättre som en blöt fläck på marken än att vara vid liv. Och då samtalet med larmcentralen hade avbrutits så visste vi inte vad som skulle hända, vi var faktiskt inte assugna på att agera barnvakt åt en deppig grabb hela natten (tja tidiga morgonen vid det här laget). Så min bror sprang iväg och hämtade några SL-trivselvärdar som kom till vår undsättning en kort kort stund innan en polispiket rullade upp och en väldigt stor, väldigt slätrakad polis trallade fram.

Jag har inget emot polisen men det tar ju såklart emot att skicka polisen på en kille som inte har gjort nåt. Jag tror nog att vi alla i sällskapet drabbades av samma ångestfyllda tanke: "Kommer polisen nu att göra ungefär samma jobb som asfalten ner vid bussarna skulle ha gjort..."

Men polisen sa bara lugnt till Björn.

Hallå Missiuer, hur är det med dig då! Har du lust att komma med och prata lite med oss.

Och så gick dom iväg. Jaha tänkte vi, nu då. Varpå en annan identisk kopia av den första polisen kom fram till oss och bad oss förklara vad som hade hänt. Jag måste påpeka att han var väldigt trevlig men trots det var vi väldigt tydliga med att Björn inte hade varit våldsam... Konstapeln sa att det som nu skulle hända med Björn var att han skulle tas till akutpsykmottagningen a al Odell.

Nåja stolta vandra vi hem till min lägga och la oss för att sova där vi nu hittade plats. Vi hade räddat liv, vi var hjältar.

Vi vaknade nån gång runt halv elva. Bella som låg och sov på en filt framför mitt kylskåp sa:

Fan, vi är hjältar.

Brorsan som låg i min soffa drog ett överkast över sitt huvud och mummlade med illa dolt självförakt:

"Vi är golbögar".

/TomasK

Jag är en brottsling nu... Ställer ni upp?

Jag vaknade för några nätter sedan klockan 03:00 av ett ohyggligt ljud. Först fattade jag inte varifrån det kom: 3:e våningen? Utifrån? Försökte somna om. Ljudet gav inte med sig: Var det ett stridshorn? En trumpet? Det förbannade tutandet fortskred och en ilska som endast drabbar den ofrivilligt nyvakne sköljde över mig som syndafloden. Jag slet på mig några trasor i raseri och kastade mig nedför trapporna: Vad var det? Varifrån kom det? Inte 3:an. Utifrån!

Ut for jag och märkte då till min förskräckelse att det var fest i korreköket på första våningen. Fönstret var öppet och någon utbytesstudent satt där och rökte. Andra fulla typer av modellen fotbollssupportrar vältrade sig i soffan inomhus.

Jag spände ögonen i fönstersittaren och frågade inkvisitoriskt: "Är det NI som för oväsen???" Han glodde lojt på mig och förstod inte vad jag sa, men någonting i mitt ilskna tonfall sade honom troligen vad saken gällde... "Is it about the trumpet?" I samma stund som jag avsett att börja snäsa, såg jag en av drasuterna i soffan lyfta en lång, svart plaststrut till sina läppar och stöta fram ett monstrum till oväsen! Det var ett sådant där satans otyg som kallas för vuvuzela! Det vill säga en jävla VM-plasttrumpet av det slag som förpestat varenda fotbollsmatch i Sydafrika på sistone.

Trots mitt yrvakna tillstånd förstod jag nu att det var dags att ändra strategi (berusade typer utvecklar ofta en immunitet mot förmaningar): "OH, a Vuvuzela! Cool can I try???". Trumpetaren svarade "Yeah... Ok... But be careful cause it's blablabla:s Vuvuzela...". "Yeah, of course!" sa jag entusiastiskt, och plasttrumpeten skickades över till mig.

I samma stund som vuvuzelan befann sig i mitt våld satte jag planen i verket. Det hypnotiska leendet utbyttes mot ett hatiskt och oförställt uttryck av äckel, varpå jag utan ett ord vände på klacken och skyndsamt återvände in genom porten och upp för trapporna... Med vuvuzelan.

Det tog några sekunder för dessa arma fyllbultar att förstå vad som hänt (och med rätta! Inte hade de väl kunnat ana vilken diabolisk list som skulle drabba dem!) men strax hördes spring och skrik i både trapphuset och ute på gatan. De förstod att jag bodde i huset men visste inte i vilket rum. I vilket fall som helst var de alldeles för sent ute. Jag var redan inne på mitt rum, bakom min låsta dörr... MED mitt krigsbyte! Efter cirka tio minuters gastande från gatan i stil med "Fuck you, my vuvuzelaaaa!!!!" blev det tyst... Helt tyst.... En strålande framgång... Likt slaget vid Narva.

Morgonen efter ställde jag tillbaks trumpeten på köksbordet (och motstod en nästan övermänsklig, hämndlysten impuls att springa fram och tillbaka i korridoren och vråltuta tills varenda jävel var vaken) tillsammans med en lapp som löd ungefär som följer:

"Nästa gång ringer jag polisen och anmäler er för ofredande. Jag har väntat på en ursäkt att få driva en egen process. Jävla vuvuzela. Jag borde ha slagit sönder den av principskäl!"

Till historien hör att jag troligtvis gjorde mig skyldig till egenmäktigt förfarande (BrB 8:8) på grund av det olovliga tillgreppet men bristen på tillägnelseuppsåt (det var därför jag ställde tillbaks vuvuzelan dagen efter). Om polisen kommer och vill gripa mig... Kanske skjuta mig... Ställer ni upp och gömmer mig då grabbar?


/ Per