Hej, ja titeln svarar nog på en del uppenbara frågor... Jag är just nu hemma hos victor och moa på väktargarten (fel sida järnvägen). Jag är ganska onykter/sliten ja jag vet faktiskt inte riktigt hur jag mår, är. Adam (en fet bong adam) sitter här och dra på trissor han är nog nyktrast. ja. jag vetefan, vi får se hur det här slutar. jag har hört onda planer på att vi ska ut ikväll...
Vi hörs förhoppningsvis så vaknar jag upp med en jävligt svart tjej. ja ni läste rätt. I got the djungle fever. Peace out my borthas!
fredag 30 april 2010
Jag har vaskat
Nåja titeln ljuger lite..
Jag har sprutat, jag är jättefull Vi hör grappar.
Eller vafan så farligt är det inte men men klockan är snart sjutton och det börjar kännas. Jag är smutsig och kladdig och jag vet inte vad som händer- Fan vad valborg är najs ibland!
JAg har räffat både per och emanuel och det är ju alltid trevligt. Ska kanske till victor ska kasnke ut jag vetefan. vi hörs
/er sista soldat i undergången - nja TomasK ivarjefall...;)
Jag har sprutat, jag är jättefull Vi hör grappar.
Eller vafan så farligt är det inte men men klockan är snart sjutton och det börjar kännas. Jag är smutsig och kladdig och jag vet inte vad som händer- Fan vad valborg är najs ibland!
JAg har räffat både per och emanuel och det är ju alltid trevligt. Ska kanske till victor ska kasnke ut jag vetefan. vi hörs
/er sista soldat i undergången - nja TomasK ivarjefall...;)
Efter frukost, innan lunch
Yes det är jag igen. Insikten att jag skriver för mig själv har aldrig varit större. Men egenkärleken samt tron på att även kommande generationer kan lära sig av min visdomsord för mig framåt. FRAMÅT rakt in i härligheten som kallas ett soligt Uppsala under valborg. Snart ska jag gå och dricka billig skumpa medans mina sämre medmänniskor leker vattenkrig.
Jag vet bättre. Det är inte så att jag nu tänker dra det ytterst tråkiga och torra skämtet om alkoholmissbruk men ja ni fattar.
Nog om framtiden.
Jag har precis varit hemma hos herr Niklas Friberg och haft någon slags sen (för min och min brors del) champangefrukost. Det var najs som vanligt och nu efter tre-fyra glas CP och en öl så börjar jag faktiskt må bra igen. Eller inte så bra som efter min Bloody Mary frulle men nästan okej. Jag är glad.
Victor ha det bra på Snerkies, vi hörs senare. Nu ska jag äta mig en pirog innan jag drar med dom fina läkarna till ÖGs och härjar loss.
/TomasK
Jag vet bättre. Det är inte så att jag nu tänker dra det ytterst tråkiga och torra skämtet om alkoholmissbruk men ja ni fattar.
Nog om framtiden.
Jag har precis varit hemma hos herr Niklas Friberg och haft någon slags sen (för min och min brors del) champangefrukost. Det var najs som vanligt och nu efter tre-fyra glas CP och en öl så börjar jag faktiskt må bra igen. Eller inte så bra som efter min Bloody Mary frulle men nästan okej. Jag är glad.
Victor ha det bra på Snerkies, vi hörs senare. Nu ska jag äta mig en pirog innan jag drar med dom fina läkarna till ÖGs och härjar loss.
/TomasK
torsdag 29 april 2010
Valborg, morgon
Överlevde gårdagen, och nu ska jag slänga iväg ett snabbt inlägg, kanske för att väcka victor, vår enda läsare. ja den enda som inte skriver i varje fall.
Jag vet inte hur jag mår, det var kul igår på smålands om än lite trevande det fanns en viss desperation i luften samt en uppgiven känsla om att morgondagen (idag) kommer att bli bättre.
Nä nu måste jag slänga i mig en snabb frukost innan jag går på drickat igen.
Vi ses på stan grabbar
Jag vet inte hur jag mår, det var kul igår på smålands om än lite trevande det fanns en viss desperation i luften samt en uppgiven känsla om att morgondagen (idag) kommer att bli bättre.
Nä nu måste jag slänga i mig en snabb frukost innan jag går på drickat igen.
Vi ses på stan grabbar
Middagen; kvalborg kl sjuish
Ja det var väl inte den finaste middagen men det gick ju ner det här. Nog vart det kanske en öl för mycket, eller två, men vad gör det, i goda vänners lag, men vad är det man säger det var ju trevligt det här.
Snapsen kom fram också, det var ju kanske inte avskickligt men nu är den här.
Ja det blir nog en sån där trevlig kväll, en sån där kväll man minns.
/Ja ni vet vem det är.
Snapsen kom fram också, det var ju kanske inte avskickligt men nu är den här.
Ja det blir nog en sån där trevlig kväll, en sån där kväll man minns.
/Ja ni vet vem det är.
Mannen som gav er Tom Selleck bjuder på; Liveblogg från valborg.
Hejsan kamrater!
Jag ska försöka att hålla liveblogg från min Uppsala vistelse här under valborgshelgen.
Ni vet vad det betyder. Stavfel som jag kommer vara för full/bakis/disträ för att ändra.
En aning cyniska, mindre skarpsynta analyser (en massa saker jag kommer på under tiden inom parantes) Ja tänk tågluff resedagboken så vet ni.
Just nu försöker jag; Att blogga (det är ju live det här ;)), fixa en jätteklyschig spotifyplaylist, titta på 90ior som leker stekare och har kommit försent för att komma in på stocken. Vi har även lekt "gissa riffet" jag vann dock då victor suger på rockklassiker... Jag ska försöka få med lite bilder på kön men det är inte det lättaste då jag glömt kameran hemma.
Ja nu har min bror, ja juste vi befinner oss på drottninggatan 6A våning 3 hemma hos min broder, lagat mat bestående av chorre, surkål, chleb (tjeckiskt bröd) och ajvar så nu ska vi äta. Jag återkommer.
/Er sanningsägare i Uppsala - Tomas Kopp
Jag ska försöka att hålla liveblogg från min Uppsala vistelse här under valborgshelgen.
Ni vet vad det betyder. Stavfel som jag kommer vara för full/bakis/disträ för att ändra.
En aning cyniska, mindre skarpsynta analyser (en massa saker jag kommer på under tiden inom parantes) Ja tänk tågluff resedagboken så vet ni.
Just nu försöker jag; Att blogga (det är ju live det här ;)), fixa en jätteklyschig spotifyplaylist, titta på 90ior som leker stekare och har kommit försent för att komma in på stocken. Vi har även lekt "gissa riffet" jag vann dock då victor suger på rockklassiker... Jag ska försöka få med lite bilder på kön men det är inte det lättaste då jag glömt kameran hemma.
Ja nu har min bror, ja juste vi befinner oss på drottninggatan 6A våning 3 hemma hos min broder, lagat mat bestående av chorre, surkål, chleb (tjeckiskt bröd) och ajvar så nu ska vi äta. Jag återkommer.
/Er sanningsägare i Uppsala - Tomas Kopp
söndag 18 april 2010
lördag 17 april 2010
Värderingar och aktiviteter
Innan ni läser: Sätt på THE FINAL COUNTDOWN (Den finns på Spotify).
Okej, Preklin sket sig. Vem behöver egentligen dricka en massa sprit och nypa sjuksköterskor i rumpan? Det är verkligen ingenting som jag skulle tycka vore roligt, ens om jag hade druckit sprit. Varför jag inte skulle tycka det vore roligt? För att jag är en skötsam pojke. Jag behöver inte ens sprit för att ha roligt. Det kan ju alla ni intyga. Jag skulle heller aldrig kränka någon eller bete mig dåligt mot en medmänniska (samt hund), om det nu vore så att jag hade fått i mig en öl eller två vid något speciellt tillfälle. Just det förresten jag ska plugga jurist istället. Under recceveckan ska jag självklart hålla mig nykter och avråda alla från hetsdrickande och omoget beteende. Planerar även att hjälpa de som väl fått i sig för mycket hem, så de inte skadar sig eller får för sig att äta onyttigt på Rosa Pantern på väg hem. Jag lovar.
Med tanke på att Preklin sket sig borde vi anordna någon annan sorts aktivitet. Jag, Emo-Stoffe-Koffe, Gurra och Artur åt lunch tillsammans utanför Eko, när det lanserades en utmärkt idé från gurras sida. Det inbegriper några modiga grabbar med homo-tendenser, en stuga utanför uppsala, en massa sprit och gurras bil. Just det, man får dricka sprit tillsammans, och hantera vapen, så länge det inte är några kvinnor i närheten. Varför? För att kvinnor är sköra. Men vad säger ni om att kolla datum och hyra stugan? Vi kan brottas, mysa och elda saker. Jag utlovar även en överraskning till er alla när det blir, ni kommer häpna! Da! (Uttala det själv när du läser det, läs det på ett vampyrigt sätt. Häftigt va?)
Den andra aktiviteten vi skulle kunna göra är att spela dataspel tillsammans på ett internetcafé (artur har gjort det, han sa att det var roligt, fast att hans juristvänner var bögiga när de spelade och att han ville spela med oss istället). Man kan även få mat, mer bestämt en falafel-tallrik, om man spenderar hela natten där.
Det var allt jag hade att dela med mig av den här gången. Livet är hårt och mörkt, men det finns ljusstrimmor. Dessa ljusstrimmor kommer från ljuset.
/Höjer
Okej, Preklin sket sig. Vem behöver egentligen dricka en massa sprit och nypa sjuksköterskor i rumpan? Det är verkligen ingenting som jag skulle tycka vore roligt, ens om jag hade druckit sprit. Varför jag inte skulle tycka det vore roligt? För att jag är en skötsam pojke. Jag behöver inte ens sprit för att ha roligt. Det kan ju alla ni intyga. Jag skulle heller aldrig kränka någon eller bete mig dåligt mot en medmänniska (samt hund), om det nu vore så att jag hade fått i mig en öl eller två vid något speciellt tillfälle. Just det förresten jag ska plugga jurist istället. Under recceveckan ska jag självklart hålla mig nykter och avråda alla från hetsdrickande och omoget beteende. Planerar även att hjälpa de som väl fått i sig för mycket hem, så de inte skadar sig eller får för sig att äta onyttigt på Rosa Pantern på väg hem. Jag lovar.
Med tanke på att Preklin sket sig borde vi anordna någon annan sorts aktivitet. Jag, Emo-Stoffe-Koffe, Gurra och Artur åt lunch tillsammans utanför Eko, när det lanserades en utmärkt idé från gurras sida. Det inbegriper några modiga grabbar med homo-tendenser, en stuga utanför uppsala, en massa sprit och gurras bil. Just det, man får dricka sprit tillsammans, och hantera vapen, så länge det inte är några kvinnor i närheten. Varför? För att kvinnor är sköra. Men vad säger ni om att kolla datum och hyra stugan? Vi kan brottas, mysa och elda saker. Jag utlovar även en överraskning till er alla när det blir, ni kommer häpna! Da! (Uttala det själv när du läser det, läs det på ett vampyrigt sätt. Häftigt va?)
Den andra aktiviteten vi skulle kunna göra är att spela dataspel tillsammans på ett internetcafé (artur har gjort det, han sa att det var roligt, fast att hans juristvänner var bögiga när de spelade och att han ville spela med oss istället). Man kan även få mat, mer bestämt en falafel-tallrik, om man spenderar hela natten där.
Det var allt jag hade att dela med mig av den här gången. Livet är hårt och mörkt, men det finns ljusstrimmor. Dessa ljusstrimmor kommer från ljuset.
/Höjer
måndag 12 april 2010
En ovanlig helg...
Kära hembygdsfränder,
det är med viss prestationsångest jag (Per) gör min entré på bloggscenen. Här har ni, grabbarna jag en gång växte upp med, i mandomen och helt oannonserat visat er vara stilister av rang. Likt en Tyresö-bloggens Ringo Starr får jag helt enkelt dra mitt strå till stacken efter bästa förmåga och sola mig i strålglansen från exempelvis exilbrodern Tomas vassa penna. Med den ambitionen skriver jag nu mitt första inlägg.
Jag har just varit med om några mycket händelserika dagar. Med en 25-årsfest på fredagen, en annan 25-årsfest på söndagen (samt ett egenhändigt ingripande med saxen mot min sedan så länge omhuldade rockabilly) och ett officiellt toastmasteruppdrag under lördagen däremellan har helgen, som man säger, tagit musten ur mig. Från den troféhylla som kallas veckosluet väljer jag att nu plocka ner lördagspokalen, putsa upp den och med viss självbelåtenhet (fast utan annat syfte än att stå i centrum) visa upp den för er.
Lördagen började tidigt. Klockan tio på morgonen skulle jag infinna mig på Stockholms nation för att med min co-toast gå igenom kvällens schema ännu en gång. För er som ännu inte varit toastmasters (det här var första gången för mig med), kan jag avslöja att uppdraget innefattar många timmars minutiös planering av ett middagsschema som i slutänden ändå går åt helvete.
Middagen i fråga var Uppsalas nyexaminerade juriststudenters diplomeringsmiddag - en stor tillställning med 267 gäster inklusive diplomandernas familjer och vänner. Ja, nu kanske ni undrar varför jag skulle vara toastmaster på en sådan baluns (det gjorde sannerligen jag!)... Jag är inte med i några föreningar och kände ingen av middagens övriga organisatörer. Nej, jag fick helt enkelt ett oväntat mail där en för mig nästan okänd kvinna berömde mig för att jag verkade vara en "kul och spexig kille" och frågade om jag var intresserad av uppdraget. "Jasså! Jasså minsann! Se på fan! Här får man minsann ett erkännande!" tänkte jag, fåfäng som jag är, och kände mig hedrad... Note to self: Om någon säger: "Du som är så stark, kan du lyfta den här tunga?" kanke man inte i första hand bör förstå det som en komplimang. Det kan vara en snillrikt uttänkt och slug plan för att mjuka upp allt motstånd och manipulera dig till att erbjuda hjälp utan att få någonting för det... Fast i mitt fall berodde det på att jag var "kul och spexig".
I vilket fall var planeringen i full gång. Sent anmälda gäster skulle planeras in, vår Power Point skulle gås igenom, en dator skulle fixas, en trollkarl skulle få teknisk support, okända talare skulle planeras in och en hel massa snapsvisor skulle repeteras. Till allas stora förtjusning gick hela middagen fint, fastän schemat överskreds med en halvtimme. Folk skrattar åt i princip vad som helst vid en tillställning av det här slaget. Sällan känner man sig så rolig, men faktum är att man inte alls är rolig... Man skulle kunna komma in på scenen och säga till exempel "Hej hej hej HEEEJ" och folk skulle tro att det var ett skämt, eftersom man säger det på en scen, och de skulle därför också ge god respons som om det hade varit ett skämt. Låt mig ge er ett smakprov på hur vi fick folk att skratta: "Om någon har läst internationell sjörätt här så kanske ni känner er extra glada över att nästa visa blir "What shall we do with the drunken sailor". Men vi ska inte sluta där! Vi ska vara så VÅG-HALSIGA att vi försöker klara av den i kanon... Så om ni på den här sidan av kandelabrarna sjunger med mig och ni andra sjunger med Jon så ska vi se om vi kan RO DET HÄR I LAND". Middagsgästerna: "Höhöhöhöhö"
Efter middagen och lite härjande på dansgolvet stod en handfull nyexaminerade jurister i Landskapssalen på Stocken och sjöng "Stad i ljus" av Tommy körberg med en fantastiskt pampig inlevelse. Jag och co-toastern kände att det var dags att gå. Inte vår fest längre liksom... Till råga på allt kunde vi inte serveras någon "Motherfucker" i baren (Jack Daniels och Tabasco), eftersom Stocken inte hade någon tabasco. Vi fick ta en Dräpare istället (En shot som jag vet att jag testade första gången på Lion Bar i Sthlm med Jörgen och Kopparna... Varpå jag kräktes ner 491:an om jag minns rätt) innan vi stormade ut och skrålade på gatorna i sann Chrille P-anda.
Nästa anhalt blev Snerikes nation. Inte heller de hade någon tabasco, vilket verkligen gjorde mig besviken... Det blev ingen Motherfucker den kvällen...
Klockan närmade sig 3 och det var dags att gå hem (03-släpp på Snerikan p.g.a. tidigare damsupé). Slut på kvällen tänkte jag... Men icke! En aning berusad traskade jag upp för trapporna till min korridor enbart för att finna två okända leggy blondes i mitt korrekök, tillsammans med en av de korrekillar, Johan, som jag ibland raljerar över på grund av hans jävla högljudda efterfester. Han var om möjligt ännu mer shitfaced än jag, och proklamerade att jag skulle vara med på klädpoker. "OH YEAH!!!" tänkte jag och sa "ja...visst. fast.. ja ok." för att inte framstå som desperat inför kvinnorna.
I Johans rum satt ytterligare några personer: De två blonda tjejerna visade sig vara rätt trista när det kom till klädpoker. Planen att få se lite hud slog tillbaks på mig själv, eftersom tjejerna inte ville vara med på klädpoker. De andra killarna var övertygade om att tjejerna skulle ändra uppfattning så snart ytnivån i deras glas börjat närma sig botten, varför de framhärdade att vi skulle starta utan tjejerna. Följaktligen satt jag och spelade klädpoker med två andra killar... Och hade två påklädda tjejer som satt och tittade på. Jävla skit... Till råga på allt förlorade jag de fyra första omgångarna... Efter ett tag dirigerades leken om till "snurra flaskan". En fantastisk kollo-liknande avslutning på natten kände jag. Men äh... Det var bättre än klädpoker med två killar. Och förresten ska jag inte låtsas som att jag hade tråkigt: Till och med könshomogen klädpoker var att föredra framför att "tänka på refrängen" i det läget! Knepet när man kör snurra flaskan med tveksamma deltagare är att vara obeveklig och rask. Säg något i stil med "den som flaskan pekar på får hångla med den där tjejen" och råkar det vara du som får äran så är du framme och tolererar inget tjafs. Det hela fungerar eftersom det var slumpen som avgjorde och inte du. När personen gett sig in i leken kommer hon att inse att det inte var så farligt ändå.
Spontant känner jag att efterfestandet har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte... Som att det oftast bara innebär att man blir mer trött och bakfull dagen efter. En annan seglivad myt är att det krävs kvinnliga deltagare för att klädpoker ska bli roligt. Jag tror att det räcker med kvinnliga åskådare om man är lagd åt det exhibitionistiska hållet. Kalla mig pubertal, men de där lekarna är faktiskt inte alls dumma! Om man kan förmå helt okända människor att spela klädpoker och leka snurra flaskan med varandra skulle jag kunna tänka mig att börja utforska efterfestandets förunderliga värld mer ingående... Och vilken plats är bättre lämpad för detta än Uppsala?
/Per
det är med viss prestationsångest jag (Per) gör min entré på bloggscenen. Här har ni, grabbarna jag en gång växte upp med, i mandomen och helt oannonserat visat er vara stilister av rang. Likt en Tyresö-bloggens Ringo Starr får jag helt enkelt dra mitt strå till stacken efter bästa förmåga och sola mig i strålglansen från exempelvis exilbrodern Tomas vassa penna. Med den ambitionen skriver jag nu mitt första inlägg.
Jag har just varit med om några mycket händelserika dagar. Med en 25-årsfest på fredagen, en annan 25-årsfest på söndagen (samt ett egenhändigt ingripande med saxen mot min sedan så länge omhuldade rockabilly) och ett officiellt toastmasteruppdrag under lördagen däremellan har helgen, som man säger, tagit musten ur mig. Från den troféhylla som kallas veckosluet väljer jag att nu plocka ner lördagspokalen, putsa upp den och med viss självbelåtenhet (fast utan annat syfte än att stå i centrum) visa upp den för er.
Lördagen började tidigt. Klockan tio på morgonen skulle jag infinna mig på Stockholms nation för att med min co-toast gå igenom kvällens schema ännu en gång. För er som ännu inte varit toastmasters (det här var första gången för mig med), kan jag avslöja att uppdraget innefattar många timmars minutiös planering av ett middagsschema som i slutänden ändå går åt helvete.
Middagen i fråga var Uppsalas nyexaminerade juriststudenters diplomeringsmiddag - en stor tillställning med 267 gäster inklusive diplomandernas familjer och vänner. Ja, nu kanske ni undrar varför jag skulle vara toastmaster på en sådan baluns (det gjorde sannerligen jag!)... Jag är inte med i några föreningar och kände ingen av middagens övriga organisatörer. Nej, jag fick helt enkelt ett oväntat mail där en för mig nästan okänd kvinna berömde mig för att jag verkade vara en "kul och spexig kille" och frågade om jag var intresserad av uppdraget. "Jasså! Jasså minsann! Se på fan! Här får man minsann ett erkännande!" tänkte jag, fåfäng som jag är, och kände mig hedrad... Note to self: Om någon säger: "Du som är så stark, kan du lyfta den här tunga?" kanke man inte i första hand bör förstå det som en komplimang. Det kan vara en snillrikt uttänkt och slug plan för att mjuka upp allt motstånd och manipulera dig till att erbjuda hjälp utan att få någonting för det... Fast i mitt fall berodde det på att jag var "kul och spexig".
I vilket fall var planeringen i full gång. Sent anmälda gäster skulle planeras in, vår Power Point skulle gås igenom, en dator skulle fixas, en trollkarl skulle få teknisk support, okända talare skulle planeras in och en hel massa snapsvisor skulle repeteras. Till allas stora förtjusning gick hela middagen fint, fastän schemat överskreds med en halvtimme. Folk skrattar åt i princip vad som helst vid en tillställning av det här slaget. Sällan känner man sig så rolig, men faktum är att man inte alls är rolig... Man skulle kunna komma in på scenen och säga till exempel "Hej hej hej HEEEJ" och folk skulle tro att det var ett skämt, eftersom man säger det på en scen, och de skulle därför också ge god respons som om det hade varit ett skämt. Låt mig ge er ett smakprov på hur vi fick folk att skratta: "Om någon har läst internationell sjörätt här så kanske ni känner er extra glada över att nästa visa blir "What shall we do with the drunken sailor". Men vi ska inte sluta där! Vi ska vara så VÅG-HALSIGA att vi försöker klara av den i kanon... Så om ni på den här sidan av kandelabrarna sjunger med mig och ni andra sjunger med Jon så ska vi se om vi kan RO DET HÄR I LAND". Middagsgästerna: "Höhöhöhöhö"
Efter middagen och lite härjande på dansgolvet stod en handfull nyexaminerade jurister i Landskapssalen på Stocken och sjöng "Stad i ljus" av Tommy körberg med en fantastiskt pampig inlevelse. Jag och co-toastern kände att det var dags att gå. Inte vår fest längre liksom... Till råga på allt kunde vi inte serveras någon "Motherfucker" i baren (Jack Daniels och Tabasco), eftersom Stocken inte hade någon tabasco. Vi fick ta en Dräpare istället (En shot som jag vet att jag testade första gången på Lion Bar i Sthlm med Jörgen och Kopparna... Varpå jag kräktes ner 491:an om jag minns rätt) innan vi stormade ut och skrålade på gatorna i sann Chrille P-anda.
Nästa anhalt blev Snerikes nation. Inte heller de hade någon tabasco, vilket verkligen gjorde mig besviken... Det blev ingen Motherfucker den kvällen...
Klockan närmade sig 3 och det var dags att gå hem (03-släpp på Snerikan p.g.a. tidigare damsupé). Slut på kvällen tänkte jag... Men icke! En aning berusad traskade jag upp för trapporna till min korridor enbart för att finna två okända leggy blondes i mitt korrekök, tillsammans med en av de korrekillar, Johan, som jag ibland raljerar över på grund av hans jävla högljudda efterfester. Han var om möjligt ännu mer shitfaced än jag, och proklamerade att jag skulle vara med på klädpoker. "OH YEAH!!!" tänkte jag och sa "ja...visst. fast.. ja ok." för att inte framstå som desperat inför kvinnorna.
I Johans rum satt ytterligare några personer: De två blonda tjejerna visade sig vara rätt trista när det kom till klädpoker. Planen att få se lite hud slog tillbaks på mig själv, eftersom tjejerna inte ville vara med på klädpoker. De andra killarna var övertygade om att tjejerna skulle ändra uppfattning så snart ytnivån i deras glas börjat närma sig botten, varför de framhärdade att vi skulle starta utan tjejerna. Följaktligen satt jag och spelade klädpoker med två andra killar... Och hade två påklädda tjejer som satt och tittade på. Jävla skit... Till råga på allt förlorade jag de fyra första omgångarna... Efter ett tag dirigerades leken om till "snurra flaskan". En fantastisk kollo-liknande avslutning på natten kände jag. Men äh... Det var bättre än klädpoker med två killar. Och förresten ska jag inte låtsas som att jag hade tråkigt: Till och med könshomogen klädpoker var att föredra framför att "tänka på refrängen" i det läget! Knepet när man kör snurra flaskan med tveksamma deltagare är att vara obeveklig och rask. Säg något i stil med "den som flaskan pekar på får hångla med den där tjejen" och råkar det vara du som får äran så är du framme och tolererar inget tjafs. Det hela fungerar eftersom det var slumpen som avgjorde och inte du. När personen gett sig in i leken kommer hon att inse att det inte var så farligt ändå.
Spontant känner jag att efterfestandet har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte... Som att det oftast bara innebär att man blir mer trött och bakfull dagen efter. En annan seglivad myt är att det krävs kvinnliga deltagare för att klädpoker ska bli roligt. Jag tror att det räcker med kvinnliga åskådare om man är lagd åt det exhibitionistiska hållet. Kalla mig pubertal, men de där lekarna är faktiskt inte alls dumma! Om man kan förmå helt okända människor att spela klädpoker och leka snurra flaskan med varandra skulle jag kunna tänka mig att börja utforska efterfestandets förunderliga värld mer ingående... Och vilken plats är bättre lämpad för detta än Uppsala?
/Per
lördag 10 april 2010
Jag är bakis, därför skriver jag.
Hej, det var ett tag sedan jag klottrade några väl valda ord på den här; finaste av allt skit som kallas bloggar. Som ni kan kanske har listat ut, så är min hjärnfunktion lite nedsatt just nu vilket leder till att jag skriver. Som mina gamla reskamrater redan vet det är just vid såna här tillfällen som mitt behov att skriva är som störst, bakfylla tycks alltid trolla fram författaren i mig.
Det stora problemet är bara det att jag inte har så värst mycket att skriva om egentligen. Jag har suttit instängd på KTH och pluggat som en dåre, vilket förvisso är bra för mina studier men något häftigt bloggliv är det kanske inte. Nu har dock plugget börjat lugna ner sig, jag fyller år och min själ skriker efter en rejäl jävla uppsalafylla med "grabbarna".
Kort och gott.
PREKLIN börjar närma sig (tror jag bestämt).
är ni på?
är ni redo?
/TomasK
Det stora problemet är bara det att jag inte har så värst mycket att skriva om egentligen. Jag har suttit instängd på KTH och pluggat som en dåre, vilket förvisso är bra för mina studier men något häftigt bloggliv är det kanske inte. Nu har dock plugget börjat lugna ner sig, jag fyller år och min själ skriker efter en rejäl jävla uppsalafylla med "grabbarna".
Kort och gott.
PREKLIN börjar närma sig (tror jag bestämt).
är ni på?
är ni redo?
/TomasK
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)