Hej det är jag igen.
Min exil från den här bloggen är nu över och jag vet att ni har saknat mig. Jag är ledsen och jag lovar att bättra mig. Att åtminstone försöka.
Tack för wakeupcallet Per.
Men skitsamma jag hade ju nåt att skriva om. Ahh det känns bra att knappra lite på svenska igen, dom senaste veckorna har jag varit nedgrävd i en miljards miljon olika labbpek, tabeller över olika temperaturer hos olika komponenter i en satellit och en miljon olika partiklar. Allt på engelska. Lingvister och annat löst folk hävdar ju att engelskan är så jävla vacker, att det är ett av språken här i världen med mest antal ord. Det stämmer säkert, men det är inte mitt språk. Inte det språket jag helt utan problem och med en påtaglig glädje dumskriva en halv A4 om ingenting. Hade jag gjort det på engelska hade det sätt ut som en misslyckad engelska A läxa hos en estet 1:a i Haninge.… Eller inte riktigt så illa, jag är ju inte helt jävla dum i huvet…
Känns skönt att spy lite galla över Haninge!
I’m Back.
Anyway jag babblar….
Det är tisdag, ganska kallt och slaskigt på Götgatan, klockan är väll typ 17.00 och det är kolsvart ute. Jag har precis haft två hektiska dryga dagar med tre presentationer som har tagit viktig tid från mina andra försummade kurser. Men just nu struntar jag i det, jag har köpt en grillad kyckling, jag är slut i huvudet och jag ska hem och slösa bort någon timma framför American Dad innan jag går och tränar för att sedan få äta min införskaffade fågel. Av en snart uppenbart ironisk anledning så går jag och tänker på att jag slapp dom där så in i helvete svårlärda 18:åriga grabbarna från 3 eller comviq eller vad det nu är som står utanför ICA. Jag menar komigen jag går förbi där varje dag, och jag brukar alltid vara antingen konstig eller otrevlig och vid det här laget borde dom små liven fatta att jag är en vuxen man som inte kommer att bli lurad av en fjunig pojke i backslick och chinos, eller kan dom inte rekryterar en tjej i alla fall… Nånting i den stilen går mina tankbanor när…
- Psst! Ursäkta behöver du kvalitetsköksknivar?
Jag vänder mig förvirrat om och ser en tjock 40årig man från något varmare land…
- Öh nej jag har en ganska bra kökskniv… keramik… säger jag lite förvirrat...
- Men du, det är ju jul snart, dom är bra presenter. Försöker knivpushern…
- Nä, tack jag klarar mig avslutar jag och går därifrån.
Då jag tycker att det som hände är lite oväntat och skrattar lite för mig själv medan jag vänder mig om och råkar få ögonkontakt med en 50årig dam, som har samma förvirrade ansiktsutryck som jag antagligen har. Ni vet, lite dumt leende blandat med en skeptisk blick…
- Hehe Viken snubbe va ?säger damen.
- Ja haha svarar jag och fortsätter; jag har inga problem med att köpa vapen och droger av nån snubbe på gatan, men köksknivar. Där drar jag fan gränsen.
- Haha de e sant! Blir det självklara svaret.
Jag går flinande hem och tänker att livet ändå är ganska vackert när allt kommer till kritan.
Skönt att vara tillbaka!
Vi hörs!
/TomasK
P.S jag har ägnat dagen åt att bli knullad av idioterna som kallas föreläsare/proffesorer på elektrosektionen.
Vad tycks om den här bajsmackan; Det är tentaperiod. Deadlinen för att komplettera våra labrapporter var bestämd till idag klockan 1900. Klockan 1530 idag får vi mejlet om vad det är vi ska komplettera.... Fraser som, "dom här stycken är lite vaga" förekommer, som ett bevis på konstruktiv kritik och faktisk nåt man kan fixa på 3 timmar. Hela grejen får mig otvunget att tänka på chefen i Dilbert...
Får man använda frasen "Ni beter er som ett gäng glosögda horungar med ett logiskt resonemang som en epeleptisk silkesapa på fultjack" i kursutvärderingen?
Eller är jag FÖR mild?
P.S.S "Knivpushern" var väldigt lik den där feta mustachprydda idioten till lärare när jag tänker efter...
P.S.S.S jag skulle köpt kniven...
torsdag 9 december 2010
måndag 6 december 2010
Varför händer inget här?
Hallå hallå kära Tyresö-bröder.
Det är Per här. Jag vill bara uttrycka min stora sorg över att ingen skriver något roligt här på bloggen. Själv kommer jag undan, eftersom jag nu för ämnet på tal och därmed framstår som handlingskraftig utan att själv behöva åtgärda problemet. Dessutom hör jag inte till dem som förväntas vara rolig. Skriv nåt roligt, Tomas eller Tomas!
Ja hörrni. Snart kommer Arthur hem. Det blir kul. Och jag ska på V-dalas julgasque med Emanuel den 18 december! Det blir också kul. Innan det ska jag tenta av skatterätt och bolagsrätt och redovisningsrätt. Det ska inte bli så kul.
Idag hade jag en dust med en gammal gubbe i russinrummet på Carolina Rediviva. Han var cirka 200 år och såg ut som ett c med ben för han var så krökt. Jag hade dragit ur sladden till lampan vid bordet bakom (det satt ingen där) för att få ström till min dator, och plötsligt smög han sig upp och frågade uppfordrande: "Har du dragit ur sladden?" (han satt tydligen där). Jag sa "ja, jag behövde ström till min dator". Då sa han med skakig och moraltyngd röst som bara en 200 år gammal man som upplevt det moraliska förfallet från början till slut kan uppbringa: "Så får man väl inte göra?". Min första impuls var givetvis att knuffa omkull honom och kalla honom för gubbjävel eftersom jag var större och starkare än han, men sen insåg jag att jag faktiskt är en representant för det högutbildade garde av unga män som går under namnet "Tyresö-gänget", som klipper och klär sig i enlighet med sina föräldrars standards och som framtida svärföräldrar kommer att tycka om trots att vi ligger med deras döttrar. Så jag bad om ursäkt istället och satte i kontakten till hans lampa.
Sen var det inge mera...
Det är Per här. Jag vill bara uttrycka min stora sorg över att ingen skriver något roligt här på bloggen. Själv kommer jag undan, eftersom jag nu för ämnet på tal och därmed framstår som handlingskraftig utan att själv behöva åtgärda problemet. Dessutom hör jag inte till dem som förväntas vara rolig. Skriv nåt roligt, Tomas eller Tomas!
Ja hörrni. Snart kommer Arthur hem. Det blir kul. Och jag ska på V-dalas julgasque med Emanuel den 18 december! Det blir också kul. Innan det ska jag tenta av skatterätt och bolagsrätt och redovisningsrätt. Det ska inte bli så kul.
Idag hade jag en dust med en gammal gubbe i russinrummet på Carolina Rediviva. Han var cirka 200 år och såg ut som ett c med ben för han var så krökt. Jag hade dragit ur sladden till lampan vid bordet bakom (det satt ingen där) för att få ström till min dator, och plötsligt smög han sig upp och frågade uppfordrande: "Har du dragit ur sladden?" (han satt tydligen där). Jag sa "ja, jag behövde ström till min dator". Då sa han med skakig och moraltyngd röst som bara en 200 år gammal man som upplevt det moraliska förfallet från början till slut kan uppbringa: "Så får man väl inte göra?". Min första impuls var givetvis att knuffa omkull honom och kalla honom för gubbjävel eftersom jag var större och starkare än han, men sen insåg jag att jag faktiskt är en representant för det högutbildade garde av unga män som går under namnet "Tyresö-gänget", som klipper och klär sig i enlighet med sina föräldrars standards och som framtida svärföräldrar kommer att tycka om trots att vi ligger med deras döttrar. Så jag bad om ursäkt istället och satte i kontakten till hans lampa.
Sen var det inge mera...
tisdag 2 november 2010
Hang down your head
Här har ni en treat i höstmörkret grabbar. En plågad ung man som vi kan relatera till sjunger ut sitt tunga hjärtas bekymmer. En vacker dänga!
tisdag 26 oktober 2010
Life is beautiful! (Umbala fixar biffen)
Hejsan boys! Höjer här. Jag bara MÅSTE berätta om min kväll. Under kvällen har jag skrivit på mitt PM och det går något sådär. Det är ett återkommande problem. Men som Martin brukar säga; det är fint att lida. Det är dock inte PM:en som står i centrum här, det är vår underbara värld och de underbara människorna som befolkar den!
Kvällen började med att jag svettades över mitt PM. Efter några timmars läsande, strukturerande och svettigt hamrande på tangenterna lyckas jag skapa några A4 text (med 1,5 radavstånd självklart!). Under kvällen nyttjar jag även den box Umbala som blev över från middagen (tack Martin).
När klockan närmar sig nio och jag ska dra mig mot Ica för att handla verkar det plötsligt som om det som INTE får hända har hänt! Jag inte kan finna dokumentet som jag svettats över. "Kuken!" säger jag högt i lägenheten för mig själv. Jag börjar söka igenom datorn efter något som liknar det jag producerat. Jag hittar en del dokument, men fanimej inte rätt. Kuken...
Jag drar i mig ett glas vin till och ger mig fan på att det måste finnas någonstans. Sökandet får en sista chans, och denna gång ger jag ALLT! Och han som söker, han finner! Dokumentet är funnet! Nu kan jag andas ut. Drar i mig ett till glas vin. Men här finns ingen tid för ro, jag måste kvickt till ICA och handla!
Därefter kastar jag på mig kläderna men till min förvåning hittar jag inte mina handskar. Saaaatan tänker jag, Mary måste ha tagit dem. Jag reagerar blixtsnabbt genom att ta några av hennes vantar som ligger och skräpar i hallen. Nemas Problemas!
Hissen ner. Springer ut ett tiotal meter till cykelstället där min cykel står. Och vad hittar jag vilande på pakethållaren? Mina handskar! Jag har inte varit ute på över ett dygn och de har legat kvar hela tiden. Antalet personer som passerat och sett dem måste varit otaliga, men ändå ligger de och stilla väntar på mig. Halsen blir torr, ögonen fylls av väta och min själ darrar. Jag har ALDRIG blivit rörd på detta sättet tidigare. I ett ögonblick förväxlas min cynism till en tro; en tro på att vi människor tillsammans kan överkomma de allra största av hinder, så länge vi gör det tillsammans. Min tro på människan och dess godhet är nu absolut.
Mänsklig godhet, tron på sina medmänniskor och några glas Umbala övervinner allt...
Kvällen började med att jag svettades över mitt PM. Efter några timmars läsande, strukturerande och svettigt hamrande på tangenterna lyckas jag skapa några A4 text (med 1,5 radavstånd självklart!). Under kvällen nyttjar jag även den box Umbala som blev över från middagen (tack Martin).
När klockan närmar sig nio och jag ska dra mig mot Ica för att handla verkar det plötsligt som om det som INTE får hända har hänt! Jag inte kan finna dokumentet som jag svettats över. "Kuken!" säger jag högt i lägenheten för mig själv. Jag börjar söka igenom datorn efter något som liknar det jag producerat. Jag hittar en del dokument, men fanimej inte rätt. Kuken...
Jag drar i mig ett glas vin till och ger mig fan på att det måste finnas någonstans. Sökandet får en sista chans, och denna gång ger jag ALLT! Och han som söker, han finner! Dokumentet är funnet! Nu kan jag andas ut. Drar i mig ett till glas vin. Men här finns ingen tid för ro, jag måste kvickt till ICA och handla!
Därefter kastar jag på mig kläderna men till min förvåning hittar jag inte mina handskar. Saaaatan tänker jag, Mary måste ha tagit dem. Jag reagerar blixtsnabbt genom att ta några av hennes vantar som ligger och skräpar i hallen. Nemas Problemas!
Hissen ner. Springer ut ett tiotal meter till cykelstället där min cykel står. Och vad hittar jag vilande på pakethållaren? Mina handskar! Jag har inte varit ute på över ett dygn och de har legat kvar hela tiden. Antalet personer som passerat och sett dem måste varit otaliga, men ändå ligger de och stilla väntar på mig. Halsen blir torr, ögonen fylls av väta och min själ darrar. Jag har ALDRIG blivit rörd på detta sättet tidigare. I ett ögonblick förväxlas min cynism till en tro; en tro på att vi människor tillsammans kan överkomma de allra största av hinder, så länge vi gör det tillsammans. Min tro på människan och dess godhet är nu absolut.
Mänsklig godhet, tron på sina medmänniskor och några glas Umbala övervinner allt...
måndag 20 september 2010
Mörka tider
Vi verkar gå mot mörkare tider, hösten och vintern närmar sig, sd har tagit sig in i riksdagen och har tillomed två mandat i den finaste och ädlaste utav kommuner (behöver jag säga vilken; Tyresö).
Usch det är så att man skäms. Är det mig det är fel på eller är det "det här jävla landet".
Men för att vi inte ska deppa ihop totalt så har jag nu lagt upp en bild på en megasöt lodjursunge. Det finns fortfarande fina och vackra saker här i världen och inte ens riddar Katos stenhjärta skulle undgås att värmas lite grann av den här fina kissekatten.
Stå upp mot ondskan! Rör inte min kompis!
/TomasK
onsdag 1 september 2010
Vårkänslor på hösten!
Jaha boys... Jag måste meddela att jag skrivit min första love song! Egentligen min första låt någonsin. Och givetvis kan jag ju inte snuva mina vapendragare från hembygden på ett gott skratt på min bekostnad. Hon SMÄLTE b.t.w. =)
http://www.youtube.com/watch?v=UjR_jg2KdNI
Great success!
/Per
http://www.youtube.com/watch?v=UjR_jg2KdNI
Great success!
/Per
tisdag 24 augusti 2010
Jag är lite ledig
Hej, jag har typ ett jättekort sommarlov nu innan terminen börjar...
Så vad gör folk?
Är det nån som är ledig och vill hitta på nåt?
Höjer var på mig några gånger förra veckan men jag kunde tyvärr inte på grund av tentaplugg....
Men nu är jag ledig och vill försöka maxa den lilla lediga tid jag har kvar! (Jag är inte döende men det var kul att låta lite dramatisk).
/TomasK
Så vad gör folk?
Är det nån som är ledig och vill hitta på nåt?
Höjer var på mig några gånger förra veckan men jag kunde tyvärr inte på grund av tentaplugg....
Men nu är jag ledig och vill försöka maxa den lilla lediga tid jag har kvar! (Jag är inte döende men det var kul att låta lite dramatisk).
/TomasK
onsdag 11 augusti 2010
Sorry, kunde inte låta bli...
http://www.youtube.com/watch?v=yssuO13H-EA
Härligt att vår egen kändis inte vänder kappan efter vinden!
Känner mig smutsig, man ska inte sparka nedåt.
SKAMCANCER! SKAMCANCER!
Härligt att vår egen kändis inte vänder kappan efter vinden!
Känner mig smutsig, man ska inte sparka nedåt.
SKAMCANCER! SKAMCANCER!
lördag 31 juli 2010
Ett med Uffe?
Ja hejsan, det är Tomas igen. Jag ska fatta mig kort för jag måste iväg snart men innan dess måsta jag skriva en kort recension om Ulf Lundells spelning på Grönan igår. Jag såg inte så jättemycket utav själva koncerten därför att jag tycker att det är mycket mer lattjo med bergodalbana än med Uffe, jag menar alla hans låtar låter ju typ likadant och då spelade han inte ens "öppna landskap". Han spelade dock "O La la jag vill ha dig" och det är ju lite kul.
Nej det jag skulle komma till var att enligt DN så såg cirka 23000 pers Uffe. Och det är dom jag ska beskriva. 23000 delat på 5 är 4600. Det var alltså runt fyra tusen fulla medelålders grabbgäng där minst en hette/kallades för Leffe på grönan igår.
That was all.
Over and Out.
/TomasK
Nej det jag skulle komma till var att enligt DN så såg cirka 23000 pers Uffe. Och det är dom jag ska beskriva. 23000 delat på 5 är 4600. Det var alltså runt fyra tusen fulla medelålders grabbgäng där minst en hette/kallades för Leffe på grönan igår.
That was all.
Over and Out.
/TomasK
fredag 30 juli 2010
Jag trodde knappt mina ögon!
TH här.
Jag sitter på jobbet vid skärmen och försöker fördriva tiden, det blir mycket svd och dn.se. Detta är just orsaken till att jag vill dela med mig något. Såg precis på svd.se att knarkbaronen Ignacio "Nacho" Coronel blivit ihjälskjuten av de mexikanska mynidgheterna. Jag skrattade ljudligt åt detta i receptionen. Varför jag skrattade? Självklart åt namnet, en knarkbaron som heter Nacho! Nästa gång kommer väl "Taco" och "Tortilla" bli skjutna! Hur får man det namnet som knarkbaron? Otroligt roligt. De i väntrummet tittade på mig som en tok. Men egentligen är det dem som är dårarna, för de vet inte vad de missar.
Klicka här för att komma till det roliga. Sjukt roligt, och jag tvekar inte för att påstå att detta är underhållning i dess renaste form.
Vad gör folk i helgen förresten? Något som ska hitta på dumheter i sthlm?
Jag sitter på jobbet vid skärmen och försöker fördriva tiden, det blir mycket svd och dn.se. Detta är just orsaken till att jag vill dela med mig något. Såg precis på svd.se att knarkbaronen Ignacio "Nacho" Coronel blivit ihjälskjuten av de mexikanska mynidgheterna. Jag skrattade ljudligt åt detta i receptionen. Varför jag skrattade? Självklart åt namnet, en knarkbaron som heter Nacho! Nästa gång kommer väl "Taco" och "Tortilla" bli skjutna! Hur får man det namnet som knarkbaron? Otroligt roligt. De i väntrummet tittade på mig som en tok. Men egentligen är det dem som är dårarna, för de vet inte vad de missar.
Klicka här för att komma till det roliga. Sjukt roligt, och jag tvekar inte för att påstå att detta är underhållning i dess renaste form.
Vad gör folk i helgen förresten? Något som ska hitta på dumheter i sthlm?
söndag 18 juli 2010
läder och svett
Jag har precis undersökt Berlin men jag har ej mästrat staden.
Jag har inte heller blivit besegrad, trots att det finns många förrädiska fällor.
Hittills har jag:
* Ätit korv.
* Sett polisen gripa en frigjord tysk i hockeyfrilla.
* Varit på utomhus-flum-disco med fula knarkare
* Tagit en "svängom"
* Köpt en frotte-pikétröja
*Ätit Kebap
Men sol i sinnet, tysk i minnet och föralltid med fanan i topp!
Stjärtoskulden kvar. Ingen bög har raggat på mig än. Fan vad tråkig jag är.
från Martin
Jag har inte heller blivit besegrad, trots att det finns många förrädiska fällor.
Hittills har jag:
* Ätit korv.
* Sett polisen gripa en frigjord tysk i hockeyfrilla.
* Varit på utomhus-flum-disco med fula knarkare
* Tagit en "svängom"
* Köpt en frotte-pikétröja
*Ätit Kebap
Men sol i sinnet, tysk i minnet och föralltid med fanan i topp!
Stjärtoskulden kvar. Ingen bög har raggat på mig än. Fan vad tråkig jag är.
från Martin
fredag 16 juli 2010
Ordensmöte på lördag!
Höjer här, eller Höijer med judisk stavning. Jag skriver på denna ädla scen för att annonsera om stundande festligheter! Middag/grillningen kommer att vara belägen på Grepvägen under lördagen. Jag har planerat att vi påbörjar den vid 17 kanske, en lagom rund siffra, ungefär lika rund som vm-bollen. Ett jävla tjat om den där vm-bollen, jag tycker den ser likadan ut som alla andra år.
Jag rekommenderar er att försöka se propra ut, Victor fixar det automatiskt med sitt ädla utseende + att han faktiskt har ett "riktigt" jobb. (Tyvärr räknas inte Tomas jobb, även om det är ett manligt jobb, som ett "riktigt" jobb, det har att göra med att Tomas verkar hiskeligt överkvalificerad för det). Detta pg a att Grepen är ett "gated-community" i lightversion. Det finns bara en väg in, en väg ut. Allt för att hålla patrasket borta.
Ni män från krusboda kommer uppleva mycket nytt, men låt er inte skrämmas. Gå till ettan bara, gå genom ingången, försök inte forcera tomtens häck. Men ni bör inte heller klä upp er allt för mycket, speciellt inte smoking, det är jaktsäsong på pingviner. Gott att grilla späck.
Jag hoppas innerligt detta meddelande når alla berörda, det kommer bli storartat för er få utvalda!
Jag rekommenderar er att försöka se propra ut, Victor fixar det automatiskt med sitt ädla utseende + att han faktiskt har ett "riktigt" jobb. (Tyvärr räknas inte Tomas jobb, även om det är ett manligt jobb, som ett "riktigt" jobb, det har att göra med att Tomas verkar hiskeligt överkvalificerad för det). Detta pg a att Grepen är ett "gated-community" i lightversion. Det finns bara en väg in, en väg ut. Allt för att hålla patrasket borta.
Ni män från krusboda kommer uppleva mycket nytt, men låt er inte skrämmas. Gå till ettan bara, gå genom ingången, försök inte forcera tomtens häck. Men ni bör inte heller klä upp er allt för mycket, speciellt inte smoking, det är jaktsäsong på pingviner. Gott att grilla späck.
Jag hoppas innerligt detta meddelande når alla berörda, det kommer bli storartat för er få utvalda!
söndag 11 juli 2010
Hjältarna från krusboda
Det är inte bara vår gode broder och på senaste tiden den flitigaste skribenten Per som likt Batman springer omkring i natten och uträttar stordåd. Utan även jag och min bror har nu en god gärning på vårt CV...
Efter en ganska lång dag/kväll med mina syskon och några andra vänner som inkluderade bad på långholmen (inte liljeholmen, sorry brorsan ;)) grillning på ett tak vid KTH, das Vaterslands VM-brons, en timma på trädgården, ett snabbt intermezzo med Arta och Zigge på väg till debaser slussen och ett avslutande nattbad vid stadshuset så beslöt vår lilla skara för att vid fyra tiden avsluta kvällen med att vandra till donken och köpa några cheasers.
Och det är nu historien börjar.
Lite runda under fötterna så gick vi; Jag, brorsan, min syster och min systers kompis Bella, längs gamla stans kaj för att ta oss över till donken vid slussen. Jag måste faktiskt erkänna att varken jag eller min bror var särskilt fulla, vilket kanske var till vår fördel... Hursomhelst nu ska jag försökta förklara var på slussen det här hände och det kommer nog bli lite flummigt men jag ska försöka.
Ni vet den där trappan som ligger vid tunneln som man kan gå igenom för att ta sig till debaser?
Det ligger en båtbar brevid som heter "Flyt". Tja den trappen försökte en väldigt berusad ung man tappert bestiga till våran glädje. Grabben hade klara problem med att gå och sånt kan ju vara lite skoj sådär på en tidig söndagsmorgon. I och för sig ingen ovanlig syn men när han senare fick för sig att klättra upp på räcket för att hoppa ner i vattnet så blev det inte lika skoj längre.
Ska man bara lämna en annan medmänniska åt sitt öde? Ingen jättesvår moralisk fråga kanske.
Vi halvsprang fram till grabben, tog tag i honom och sa nåt i stil med:
-Nämen vad gör du, det där verkar inte vara en bra idé...
-Jag vill dö... svarade grabben helt lungt och lite sävligt.
Grabben var förövrigt i 19-20års åldern, blond i nån slags jeansjacka och höll händerna i nån slags T-Rex pose, (testa hemma om ni inte har en klar bild).
Äh skit i det sa vi, häng på till donken och käka några cheasers!
-Jag vill dö... sa han och började klättra upp på räcket igen.
Innan vi han reagera teleporterades (tror ja) en skäggigt liten konstig vakt ifrån båtbaren under oss upp bakom grabben och brottade ner honom på marken och väste:
-Jag har ju sagt åt dig att sluta larva dig och dra hem.
Vi som trodde grabben bara hade en lite dålig fylla drog med honom till donken och fick ut att han hette Björn och bodde i Birkastan. Väl inne på donken började Björn att vandra iväg och vi tittade efter honom, hans humör var inte alls bättre och han hade redan sagt att han ville dö och hoppa några gånger, annars var han inte så mottaglig, men han var inte alls aggresiv eller så utan konstaterade bara att han tyckte att det skulle vara skönt att dö.
När han började vandra mot katarinahissen så kände vi att vi inte bara kunde dra hem och sova och lämna honom åt sitt öde. Det skulle ju trots allt kännas rätt sjukt om han hade slutat som en blodig fläck nere vid nattbussarna. Så jag och brorsan sprang ikapp honom för att försöka tala allvar med grabben medans min syster ringde polisen.
Björn verkade läskigt nog väldigt låst i sin uppfattning om att han våre bättre som en blöt fläck på marken än att vara vid liv. Och då samtalet med larmcentralen hade avbrutits så visste vi inte vad som skulle hända, vi var faktiskt inte assugna på att agera barnvakt åt en deppig grabb hela natten (tja tidiga morgonen vid det här laget). Så min bror sprang iväg och hämtade några SL-trivselvärdar som kom till vår undsättning en kort kort stund innan en polispiket rullade upp och en väldigt stor, väldigt slätrakad polis trallade fram.
Jag har inget emot polisen men det tar ju såklart emot att skicka polisen på en kille som inte har gjort nåt. Jag tror nog att vi alla i sällskapet drabbades av samma ångestfyllda tanke: "Kommer polisen nu att göra ungefär samma jobb som asfalten ner vid bussarna skulle ha gjort..."
Hallå Missiuer, hur är det med dig då! Har du lust att komma med och prata lite med oss.
Och så gick dom iväg. Jaha tänkte vi, nu då. Varpå en annan identisk kopia av den första polisen kom fram till oss och bad oss förklara vad som hade hänt. Jag måste påpeka att han var väldigt trevlig men trots det var vi väldigt tydliga med att Björn inte hade varit våldsam... Konstapeln sa att det som nu skulle hända med Björn var att han skulle tas till akutpsykmottagningen a al Odell.
Nåja stolta vandra vi hem till min lägga och la oss för att sova där vi nu hittade plats. Vi hade räddat liv, vi var hjältar.
Fan, vi är hjältar.
Brorsan som låg i min soffa drog ett överkast över sitt huvud och mummlade med illa dolt självförakt:
"Vi är golbögar".
/TomasK
fredag 9 juli 2010
Jag är en brottsling nu... Ställer ni upp?
Jag vaknade för några nätter sedan klockan 03:00 av ett ohyggligt ljud. Först fattade jag inte varifrån det kom: 3:e våningen? Utifrån? Försökte somna om. Ljudet gav inte med sig: Var det ett stridshorn? En trumpet? Det förbannade tutandet fortskred och en ilska som endast drabbar den ofrivilligt nyvakne sköljde över mig som syndafloden. Jag slet på mig några trasor i raseri och kastade mig nedför trapporna: Vad var det? Varifrån kom det? Inte 3:an. Utifrån!
Ut for jag och märkte då till min förskräckelse att det var fest i korreköket på första våningen. Fönstret var öppet och någon utbytesstudent satt där och rökte. Andra fulla typer av modellen fotbollssupportrar vältrade sig i soffan inomhus.
Jag spände ögonen i fönstersittaren och frågade inkvisitoriskt: "Är det NI som för oväsen???" Han glodde lojt på mig och förstod inte vad jag sa, men någonting i mitt ilskna tonfall sade honom troligen vad saken gällde... "Is it about the trumpet?" I samma stund som jag avsett att börja snäsa, såg jag en av drasuterna i soffan lyfta en lång, svart plaststrut till sina läppar och stöta fram ett monstrum till oväsen! Det var ett sådant där satans otyg som kallas för vuvuzela! Det vill säga en jävla VM-plasttrumpet av det slag som förpestat varenda fotbollsmatch i Sydafrika på sistone.
Trots mitt yrvakna tillstånd förstod jag nu att det var dags att ändra strategi (berusade typer utvecklar ofta en immunitet mot förmaningar): "OH, a Vuvuzela! Cool can I try???". Trumpetaren svarade "Yeah... Ok... But be careful cause it's blablabla:s Vuvuzela...". "Yeah, of course!" sa jag entusiastiskt, och plasttrumpeten skickades över till mig.
I samma stund som vuvuzelan befann sig i mitt våld satte jag planen i verket. Det hypnotiska leendet utbyttes mot ett hatiskt och oförställt uttryck av äckel, varpå jag utan ett ord vände på klacken och skyndsamt återvände in genom porten och upp för trapporna... Med vuvuzelan.
Det tog några sekunder för dessa arma fyllbultar att förstå vad som hänt (och med rätta! Inte hade de väl kunnat ana vilken diabolisk list som skulle drabba dem!) men strax hördes spring och skrik i både trapphuset och ute på gatan. De förstod att jag bodde i huset men visste inte i vilket rum. I vilket fall som helst var de alldeles för sent ute. Jag var redan inne på mitt rum, bakom min låsta dörr... MED mitt krigsbyte! Efter cirka tio minuters gastande från gatan i stil med "Fuck you, my vuvuzelaaaa!!!!" blev det tyst... Helt tyst.... En strålande framgång... Likt slaget vid Narva.
Morgonen efter ställde jag tillbaks trumpeten på köksbordet (och motstod en nästan övermänsklig, hämndlysten impuls att springa fram och tillbaka i korridoren och vråltuta tills varenda jävel var vaken) tillsammans med en lapp som löd ungefär som följer:
"Nästa gång ringer jag polisen och anmäler er för ofredande. Jag har väntat på en ursäkt att få driva en egen process. Jävla vuvuzela. Jag borde ha slagit sönder den av principskäl!"
Till historien hör att jag troligtvis gjorde mig skyldig till egenmäktigt förfarande (BrB 8:8) på grund av det olovliga tillgreppet men bristen på tillägnelseuppsåt (det var därför jag ställde tillbaks vuvuzelan dagen efter). Om polisen kommer och vill gripa mig... Kanske skjuta mig... Ställer ni upp och gömmer mig då grabbar?
/ Per
Ut for jag och märkte då till min förskräckelse att det var fest i korreköket på första våningen. Fönstret var öppet och någon utbytesstudent satt där och rökte. Andra fulla typer av modellen fotbollssupportrar vältrade sig i soffan inomhus.
Jag spände ögonen i fönstersittaren och frågade inkvisitoriskt: "Är det NI som för oväsen???" Han glodde lojt på mig och förstod inte vad jag sa, men någonting i mitt ilskna tonfall sade honom troligen vad saken gällde... "Is it about the trumpet?" I samma stund som jag avsett att börja snäsa, såg jag en av drasuterna i soffan lyfta en lång, svart plaststrut till sina läppar och stöta fram ett monstrum till oväsen! Det var ett sådant där satans otyg som kallas för vuvuzela! Det vill säga en jävla VM-plasttrumpet av det slag som förpestat varenda fotbollsmatch i Sydafrika på sistone.
Trots mitt yrvakna tillstånd förstod jag nu att det var dags att ändra strategi (berusade typer utvecklar ofta en immunitet mot förmaningar): "OH, a Vuvuzela! Cool can I try???". Trumpetaren svarade "Yeah... Ok... But be careful cause it's blablabla:s Vuvuzela...". "Yeah, of course!" sa jag entusiastiskt, och plasttrumpeten skickades över till mig.
I samma stund som vuvuzelan befann sig i mitt våld satte jag planen i verket. Det hypnotiska leendet utbyttes mot ett hatiskt och oförställt uttryck av äckel, varpå jag utan ett ord vände på klacken och skyndsamt återvände in genom porten och upp för trapporna... Med vuvuzelan.
Det tog några sekunder för dessa arma fyllbultar att förstå vad som hänt (och med rätta! Inte hade de väl kunnat ana vilken diabolisk list som skulle drabba dem!) men strax hördes spring och skrik i både trapphuset och ute på gatan. De förstod att jag bodde i huset men visste inte i vilket rum. I vilket fall som helst var de alldeles för sent ute. Jag var redan inne på mitt rum, bakom min låsta dörr... MED mitt krigsbyte! Efter cirka tio minuters gastande från gatan i stil med "Fuck you, my vuvuzelaaaa!!!!" blev det tyst... Helt tyst.... En strålande framgång... Likt slaget vid Narva.
Morgonen efter ställde jag tillbaks trumpeten på köksbordet (och motstod en nästan övermänsklig, hämndlysten impuls att springa fram och tillbaka i korridoren och vråltuta tills varenda jävel var vaken) tillsammans med en lapp som löd ungefär som följer:
"Nästa gång ringer jag polisen och anmäler er för ofredande. Jag har väntat på en ursäkt att få driva en egen process. Jävla vuvuzela. Jag borde ha slagit sönder den av principskäl!"
Till historien hör att jag troligtvis gjorde mig skyldig till egenmäktigt förfarande (BrB 8:8) på grund av det olovliga tillgreppet men bristen på tillägnelseuppsåt (det var därför jag ställde tillbaks vuvuzelan dagen efter). Om polisen kommer och vill gripa mig... Kanske skjuta mig... Ställer ni upp och gömmer mig då grabbar?
/ Per
onsdag 23 juni 2010
Ja, vad säger man? Glad... Midsommar!
Kära vänner, nu vankas den mest fröjdefulla av högtidsdagar (ja, kanske till och med snäppet fröjdefullare än den 19 juni, som vi alla kommer att minnas för dess sagolika prakt och för vår älskade prinsessa som fick sin prins till slut!). Det är överflödigt att nämna det: Jag talar förstås om midsommar. Midsommar är, som jag brukar säga, den direkta motsatsen till Nyårsafton. Hur man än gör, vad man än hittar på, så blir midsommar alltid en lyckad dag (kanske till och med mer lyckad än den 19 juni?). Nyårsafton däremot blir i princip aldrig lyckat hur mycket man än planerar... Aldrig kan den sabla decemberaftonen leva upp till ens förväntningar. Ärsch, jag drömmer mig bort. Låt oss stanna i sommarljuset lite till!
Det är väl inte DU som alltid replikerar, då någon på ett fryntligt sätt påpekar att "uj vad ljust det är, nu är det verkligen midsommar!", att "ja nu blir det bara mörkare"? Ärede? Alltid finns de där... Håhå jaja. Nej, för mig är glaset alltid halvfullt.
Med dessa ord vill jag önska er alla, var ni än är kära Tyresögrabbar (undertecknad är i skrivande stund bekvämt tillbakalutad i sitt barndomshem på Björktickegången), en riktigt trevlig midsommar och hoppas att era glas förblir halvfulla under hela denna ljusets högtid!
Många kramar
/Per
onsdag 9 juni 2010
Det är lugnt!
Tack för en härlig kväll grabbar!
Tyvärr så kan jag inte låta bli att känna besvikelse över en av mina vänner. Jag talar förstås om Tomas som köpte en öl till mig för mina 100 spänn och behöll växeln själv. Det är såklart larvigt att tjaffsa om 50 spänn och du får gärna behålla dom om du nu behöver dom så mycket.
Jag är inte arg och det är såklart tragiskt att du sitter i en sådan knipa att du måste stjäla från dina vänner. Om du tar modet till dig och berättar för mig vad det handlar om så kan jag säkert hjälpa till med att skramla ihop pengarna som saknas. Våga be om hjälp!
mvh Victor
tisdag 1 juni 2010
Jag gnäller
Hej, det är Tomas er stockholmsbroder...
Jag har egentligen inget att skriva utan jag tänkte bara gnälla lite.
JAG VILL HA SOMMARLOV!!!!
Som sagt,;gnäll gnäll gnäll.
Men vafan ska man med en blogg till om man inte får gnälla lite ibland.
Den åttonde juni går jag ut i sommaren som en ledig man. Jag börjar komma till det stadiet där jag börjar skita i hur det går och bara vill ha lov.
Mer gnäll sorry.
Jag har egentligen inget att skriva utan jag tänkte bara gnälla lite.
JAG VILL HA SOMMARLOV!!!!
Som sagt,;gnäll gnäll gnäll.
Men vafan ska man med en blogg till om man inte får gnälla lite ibland.
Den åttonde juni går jag ut i sommaren som en ledig man. Jag börjar komma till det stadiet där jag börjar skita i hur det går och bara vill ha lov.
Mer gnäll sorry.
Ett sista visdomsord: Det är inte längre coolt att hindra matleveranser till hungriga människor, när hände det egentligen?
/TomasK med lite skam i kroppen
Måste ju ha med en bild också, det blir lite roligare så.
måndag 24 maj 2010
Fikatajm, jag tar med bullar.
Jag hoppas det är bra uppslutning hemma hos artur för fika om en halvtimme. Annars blir jag sorgsen. "Rackarn" verkar skön.
/TH
PS: Om ngn pratar om att det är hemskt i afrika, säg då: Spädbarnsdödligheten (andelen barn som dör inom ett år från födelsen) i Afrika söder om Sahara sjönk från 15 procent 1960 till 12 procent 1980. 2007 hade spädbarnsdödligheten minskat till 9 procent.
/TH
PS: Om ngn pratar om att det är hemskt i afrika, säg då: Spädbarnsdödligheten (andelen barn som dör inom ett år från födelsen) i Afrika söder om Sahara sjönk från 15 procent 1960 till 12 procent 1980. 2007 hade spädbarnsdödligheten minskat till 9 procent.
Källa: Världsbanken
DS.
DS.
söndag 23 maj 2010
Åh uppsala
...
Nu är jag hemma.
Lund är lite som dåligt knark.
Man har eventuellt skitkul, man vet inte riktigt varför och sen får man öldiarre och kommer på att allt bara är jobbiga vanföreställningar.
Fast man är inte säker.
Man vet ingenting. Det är jättesvårt att återberätta. Man vill inte försöka minnas vad och hur man tog sig runt. Rullade man hatt?
Det är så många frågor.
Man skiter i att svara på dem och så tittar man framåt. Att Lund är där, där Lund är kanske är ganska bra. Lite som dåligt knark inbillar jag mig.
Jag vill passa på att tacka min kära syster för att vi fick våldgästa. Jag vill framförallt tacka för att vi fick hänga med "Rackarn" och de andra kepsklädda unga män som huserade med oss. De var fan sköna, inte som de där sega sjökorna som låg och luktade fisk mitt ibland oss.
Nu ska ni inte tro på allt jag säger, min söndagsångest är brutal.
Till Petra;
Nedan, iförd keps, är "Rackarn". Men ärligt talat, hur man gör man med sånna här iMac's? Var är paint?
Nu är jag hemma.
Lund är lite som dåligt knark.
Man har eventuellt skitkul, man vet inte riktigt varför och sen får man öldiarre och kommer på att allt bara är jobbiga vanföreställningar.
Fast man är inte säker.
Man vet ingenting. Det är jättesvårt att återberätta. Man vill inte försöka minnas vad och hur man tog sig runt. Rullade man hatt?
Det är så många frågor.
Man skiter i att svara på dem och så tittar man framåt. Att Lund är där, där Lund är kanske är ganska bra. Lite som dåligt knark inbillar jag mig.
Jag vill passa på att tacka min kära syster för att vi fick våldgästa. Jag vill framförallt tacka för att vi fick hänga med "Rackarn" och de andra kepsklädda unga män som huserade med oss. De var fan sköna, inte som de där sega sjökorna som låg och luktade fisk mitt ibland oss.
Nu ska ni inte tro på allt jag säger, min söndagsångest är brutal.
Till Petra;
Nedan, iförd keps, är "Rackarn". Men ärligt talat, hur man gör man med sånna här iMac's? Var är paint?
lördag 22 maj 2010
Skåneland ställer till med karneval.
Hej kära vänner och kollegor!
Nu är det min tur att praktisera utrikeskorrespondent och jag ska försöka göra det efter bästa förmåga. Det är alltså karneval. Detta sker en gång var fjärde år.
Summan av detta är att ingen vet någonting om hur man gör någonting. Lite som svenska fotbollslaget. Allt liknar en stor marknad men med en 'studentikos' tappning på det hela. Lite smålarvigt med andra ord. Men man är väl inte sämre än att man tar tjuren vid hornen och ser till att man får en skön dagsfylla.
Detta var gårdagen och det gick sådär. Eller, fyllan är ju sällan något problem, men man vet ju inte riktigt vad man ska göra med den. Så man gör det enda man kan. Man fortsätter dricka. Kvällen slutade på en s.k. nation. Lunds-nation. Jag har alltså åkte 65 mil för att festa med mina vänner, fast i en annan stad.
Detta är ju egentligen inte alls ett problem, snarare tvärt om. Ja, fast på skånska då. Så man kan ju inte låta bli att sakna unge Herr Ekare lite. Vilka äventyr som väntar denna dag ska bli kul att se. Nu ska jag ta en öl och glida ner på stan.
/Martin
Nu är det min tur att praktisera utrikeskorrespondent och jag ska försöka göra det efter bästa förmåga. Det är alltså karneval. Detta sker en gång var fjärde år.
Summan av detta är att ingen vet någonting om hur man gör någonting. Lite som svenska fotbollslaget. Allt liknar en stor marknad men med en 'studentikos' tappning på det hela. Lite smålarvigt med andra ord. Men man är väl inte sämre än att man tar tjuren vid hornen och ser till att man får en skön dagsfylla.
Detta var gårdagen och det gick sådär. Eller, fyllan är ju sällan något problem, men man vet ju inte riktigt vad man ska göra med den. Så man gör det enda man kan. Man fortsätter dricka. Kvällen slutade på en s.k. nation. Lunds-nation. Jag har alltså åkte 65 mil för att festa med mina vänner, fast i en annan stad.
Detta är ju egentligen inte alls ett problem, snarare tvärt om. Ja, fast på skånska då. Så man kan ju inte låta bli att sakna unge Herr Ekare lite. Vilka äventyr som väntar denna dag ska bli kul att se. Nu ska jag ta en öl och glida ner på stan.
/Martin
tisdag 18 maj 2010
Ensam
Hej kära vänner!
Jag är inte en så speciellt frekvent skribent (rimma kan jag dock) här på denna bloggarnas blogg. Jag är till och med rädd för att jag nu nischar mig något...
Nämligen; Ensam stackare som vill ha matkamrater...
Så, som redan en av er vet så brukar jag -det är den där tiden på terminen när solen lyser lite starkare- fördriva tiden på Carro. Då är det ju skönt att kunna äta en delikat lunch på någon närliggande nation för ungefär 50kr.
Lunch på stocken 11.30 imorgon? Någon!?
/Martin, er Kopp i Uppsala.
PS. jag tar sista minuten erbjudanden på mobileo.
Jag är inte en så speciellt frekvent skribent (rimma kan jag dock) här på denna bloggarnas blogg. Jag är till och med rädd för att jag nu nischar mig något...
Nämligen; Ensam stackare som vill ha matkamrater...
Så, som redan en av er vet så brukar jag -det är den där tiden på terminen när solen lyser lite starkare- fördriva tiden på Carro. Då är det ju skönt att kunna äta en delikat lunch på någon närliggande nation för ungefär 50kr.
Lunch på stocken 11.30 imorgon? Någon!?
/Martin, er Kopp i Uppsala.
PS. jag tar sista minuten erbjudanden på mobileo.
fredag 14 maj 2010
Det är inte bara Martin och Gurra som är rockstars i Tyresögänget...
Här kommer ett projekt från några jurister på T4!
Kände att jag ville dela med mig på Tyresöbloggen. Ja, ni vet ju hur det känns när man har nåt fint att berätta för grabbarna.
">
Kände att jag ville dela med mig på Tyresöbloggen. Ja, ni vet ju hur det känns när man har nåt fint att berätta för grabbarna.
">
tisdag 11 maj 2010
Färgboll
Höjer här. Klockan är 05.10, jag är sjuk och kan inte sova. Det svider i ögonen när jag stänger dem och jag är öm i kroppen. Appropå öm i kroppen, vi borde spela paintball. Det finns flera alternativ i uppsala, både inomhus samt utomhus. Det bör gå på runt 400 kr. Om ni tycker det känns ovärt det bör ni titta på detta:
http://www.youtube.com/watch?v=Vnreelmr9Wc&NR=1
Kickass.
http://www.youtube.com/watch?v=Vnreelmr9Wc&NR=1
Kickass.
fredag 7 maj 2010
Lund?
Jag ska testa en grej; kom på att man kan typ direktkommunicera med hästen via bloggen (och hans fina mobil) så here we go.
Tjena Victor! Ska vi försöka ta oss ner till Lund under karnevalen? VI kan nog suslilura hos min syster men jag har inte riktigt pratat med henne om detta än, vi kanske måste skeda i sånna fall;) Vi skulle behöva något form av fordon, och gärna några fler fina tyresögrabbar. Så vad säger du/ni? Ska vi försöka ge oss iväg eller ge upp i förväg?
/TomasK
Tjena Victor! Ska vi försöka ta oss ner till Lund under karnevalen? VI kan nog suslilura hos min syster men jag har inte riktigt pratat med henne om detta än, vi kanske måste skeda i sånna fall;) Vi skulle behöva något form av fordon, och gärna några fler fina tyresögrabbar. Så vad säger du/ni? Ska vi försöka ge oss iväg eller ge upp i förväg?
/TomasK
torsdag 6 maj 2010
Middag/Livet
Ibland orkar man bara inte.
Jag och Höjer sticker ner till GH för att äta lite och umgås. Blir kanske kvar någon timme eller två innan vardagsångesten och alla till-på-fredag-måsten tar för mycket sinnesnärvaro.
Kom ALLA som vill!
Fan, nu ska det smaka med burgare.
/Martin
Jag och Höjer sticker ner till GH för att äta lite och umgås. Blir kanske kvar någon timme eller två innan vardagsångesten och alla till-på-fredag-måsten tar för mycket sinnesnärvaro.
Kom ALLA som vill!
Fan, nu ska det smaka med burgare.
/Martin
Toffifee och Olvi.
Hejsan. Höjer här. Jag skrev precis en tenta, vet inte hur det gick, kanske bra. Allt det där är irrelevant nu, för antingen fångar man ögonblicket eller inte, det vet vi alla. Carpe diem låter fint, men hur kan man ge ord för något som redan skett? Det är omöjligt. eller kanske svamlar jag, har druckit öl och börjar känna mig lite snurrig, svettas. Kanske är det morgonrocken som jag tog på mig direkt efter jag kom hem runt fyra som är för tjock inomhus. Ville bara dricka öl i morgonrock, kändes bättre så, ta mig till de arbetslösas och nedbrutnas nivå. Är man det som man gör sig till eller är man det som man är? Svår fråga, skulle säga en av de svåraste. Rap. Hade planerat att spela biljard med mary ikväll, men hon blev arg på mig för att jag var stressad och ignorant innan tentan (svarade itne på tilltal, svettades och insåg att jag inte kunde ALLT inför tentan, hemskt) . Men vad gör ni grabbar ikväll? Jag vet att Per är sjuk, Artur håller på med dokument och ni andr ahar jag ingen koll på. Funderar på att skita i allt och köpa en biljett till Thailand (svårt att stava, fick skriva om det fyra ggr) och ta mig till Vietnam och ligga på stranden och chilla, dricka bira, gå runt naken och äta glass. Det ÄR livet. Ojsan, nu kom Nordkoreas nationalsång på på spotify, vackert. Kanske borde besöka det när jag ändå är i närheten (i asien). Och om ni läser det här och har ignorerat mina sms, då är ni dåliga personer. En av era bröder från tyresö-boys smsar och frågar vad ni gör, är uppenbarligen sugen på att göra något, och ni svarar itne illa kvickt, dålig stil! Men jag hoppas på svar senare, ha det bra alla. Förresten borde vi hyra den där snusk-stugan elelr spela paintball ngngågng. Konferens låter även det jävligt bra. ag tänker prata om mineraler och stenar, kanske ha med mig några också.
lördag 1 maj 2010
Revolution Kamrat
Ja jag har överlevt, det är första maj och valborg är över för i år.
Av nån anledning så var vi på ÖG:s på kvällen/natten. Det var smutsigt. Jävligt smutsigt och nu mår jag sådär. Eller ja det här var faktiskt första gången jag var ute på kvällen på valborg, jag börjar förstå varför det är något som skippats tidigare år. Den som inte är jävligt trött klockan ett på natten är det fan nåt fel på. jag tror att jag klockade in min slut tid på cirkus 2.30 då jag i nåt slags skimmer av intelligens gav upp och flydde hem.
Nu sitter jag och äter lite pastasallad och ja jag börjar piggna till.
Hoppas att det har varit lika givande för er som det har varit för mig. Den här livebloggen alltså. Vi ses. vi hörs. kram.
/Tomask
Av nån anledning så var vi på ÖG:s på kvällen/natten. Det var smutsigt. Jävligt smutsigt och nu mår jag sådär. Eller ja det här var faktiskt första gången jag var ute på kvällen på valborg, jag börjar förstå varför det är något som skippats tidigare år. Den som inte är jävligt trött klockan ett på natten är det fan nåt fel på. jag tror att jag klockade in min slut tid på cirkus 2.30 då jag i nåt slags skimmer av intelligens gav upp och flydde hem.
Nu sitter jag och äter lite pastasallad och ja jag börjar piggna till.
Hoppas att det har varit lika givande för er som det har varit för mig. Den här livebloggen alltså. Vi ses. vi hörs. kram.
/Tomask
fredag 30 april 2010
Jag är fan full
Hej, ja titeln svarar nog på en del uppenbara frågor... Jag är just nu hemma hos victor och moa på väktargarten (fel sida järnvägen). Jag är ganska onykter/sliten ja jag vet faktiskt inte riktigt hur jag mår, är. Adam (en fet bong adam) sitter här och dra på trissor han är nog nyktrast. ja. jag vetefan, vi får se hur det här slutar. jag har hört onda planer på att vi ska ut ikväll...
Vi hörs förhoppningsvis så vaknar jag upp med en jävligt svart tjej. ja ni läste rätt. I got the djungle fever. Peace out my borthas!
Vi hörs förhoppningsvis så vaknar jag upp med en jävligt svart tjej. ja ni läste rätt. I got the djungle fever. Peace out my borthas!
Jag har vaskat
Nåja titeln ljuger lite..
Jag har sprutat, jag är jättefull Vi hör grappar.
Eller vafan så farligt är det inte men men klockan är snart sjutton och det börjar kännas. Jag är smutsig och kladdig och jag vet inte vad som händer- Fan vad valborg är najs ibland!
JAg har räffat både per och emanuel och det är ju alltid trevligt. Ska kanske till victor ska kasnke ut jag vetefan. vi hörs
/er sista soldat i undergången - nja TomasK ivarjefall...;)
Jag har sprutat, jag är jättefull Vi hör grappar.
Eller vafan så farligt är det inte men men klockan är snart sjutton och det börjar kännas. Jag är smutsig och kladdig och jag vet inte vad som händer- Fan vad valborg är najs ibland!
JAg har räffat både per och emanuel och det är ju alltid trevligt. Ska kanske till victor ska kasnke ut jag vetefan. vi hörs
/er sista soldat i undergången - nja TomasK ivarjefall...;)
Efter frukost, innan lunch
Yes det är jag igen. Insikten att jag skriver för mig själv har aldrig varit större. Men egenkärleken samt tron på att även kommande generationer kan lära sig av min visdomsord för mig framåt. FRAMÅT rakt in i härligheten som kallas ett soligt Uppsala under valborg. Snart ska jag gå och dricka billig skumpa medans mina sämre medmänniskor leker vattenkrig.
Jag vet bättre. Det är inte så att jag nu tänker dra det ytterst tråkiga och torra skämtet om alkoholmissbruk men ja ni fattar.
Nog om framtiden.
Jag har precis varit hemma hos herr Niklas Friberg och haft någon slags sen (för min och min brors del) champangefrukost. Det var najs som vanligt och nu efter tre-fyra glas CP och en öl så börjar jag faktiskt må bra igen. Eller inte så bra som efter min Bloody Mary frulle men nästan okej. Jag är glad.
Victor ha det bra på Snerkies, vi hörs senare. Nu ska jag äta mig en pirog innan jag drar med dom fina läkarna till ÖGs och härjar loss.
/TomasK
Jag vet bättre. Det är inte så att jag nu tänker dra det ytterst tråkiga och torra skämtet om alkoholmissbruk men ja ni fattar.
Nog om framtiden.
Jag har precis varit hemma hos herr Niklas Friberg och haft någon slags sen (för min och min brors del) champangefrukost. Det var najs som vanligt och nu efter tre-fyra glas CP och en öl så börjar jag faktiskt må bra igen. Eller inte så bra som efter min Bloody Mary frulle men nästan okej. Jag är glad.
Victor ha det bra på Snerkies, vi hörs senare. Nu ska jag äta mig en pirog innan jag drar med dom fina läkarna till ÖGs och härjar loss.
/TomasK
torsdag 29 april 2010
Valborg, morgon
Överlevde gårdagen, och nu ska jag slänga iväg ett snabbt inlägg, kanske för att väcka victor, vår enda läsare. ja den enda som inte skriver i varje fall.
Jag vet inte hur jag mår, det var kul igår på smålands om än lite trevande det fanns en viss desperation i luften samt en uppgiven känsla om att morgondagen (idag) kommer att bli bättre.
Nä nu måste jag slänga i mig en snabb frukost innan jag går på drickat igen.
Vi ses på stan grabbar
Jag vet inte hur jag mår, det var kul igår på smålands om än lite trevande det fanns en viss desperation i luften samt en uppgiven känsla om att morgondagen (idag) kommer att bli bättre.
Nä nu måste jag slänga i mig en snabb frukost innan jag går på drickat igen.
Vi ses på stan grabbar
Middagen; kvalborg kl sjuish
Ja det var väl inte den finaste middagen men det gick ju ner det här. Nog vart det kanske en öl för mycket, eller två, men vad gör det, i goda vänners lag, men vad är det man säger det var ju trevligt det här.
Snapsen kom fram också, det var ju kanske inte avskickligt men nu är den här.
Ja det blir nog en sån där trevlig kväll, en sån där kväll man minns.
/Ja ni vet vem det är.
Snapsen kom fram också, det var ju kanske inte avskickligt men nu är den här.
Ja det blir nog en sån där trevlig kväll, en sån där kväll man minns.
/Ja ni vet vem det är.
Mannen som gav er Tom Selleck bjuder på; Liveblogg från valborg.
Hejsan kamrater!
Jag ska försöka att hålla liveblogg från min Uppsala vistelse här under valborgshelgen.
Ni vet vad det betyder. Stavfel som jag kommer vara för full/bakis/disträ för att ändra.
En aning cyniska, mindre skarpsynta analyser (en massa saker jag kommer på under tiden inom parantes) Ja tänk tågluff resedagboken så vet ni.
Just nu försöker jag; Att blogga (det är ju live det här ;)), fixa en jätteklyschig spotifyplaylist, titta på 90ior som leker stekare och har kommit försent för att komma in på stocken. Vi har även lekt "gissa riffet" jag vann dock då victor suger på rockklassiker... Jag ska försöka få med lite bilder på kön men det är inte det lättaste då jag glömt kameran hemma.
Ja nu har min bror, ja juste vi befinner oss på drottninggatan 6A våning 3 hemma hos min broder, lagat mat bestående av chorre, surkål, chleb (tjeckiskt bröd) och ajvar så nu ska vi äta. Jag återkommer.
/Er sanningsägare i Uppsala - Tomas Kopp
Jag ska försöka att hålla liveblogg från min Uppsala vistelse här under valborgshelgen.
Ni vet vad det betyder. Stavfel som jag kommer vara för full/bakis/disträ för att ändra.
En aning cyniska, mindre skarpsynta analyser (en massa saker jag kommer på under tiden inom parantes) Ja tänk tågluff resedagboken så vet ni.
Just nu försöker jag; Att blogga (det är ju live det här ;)), fixa en jätteklyschig spotifyplaylist, titta på 90ior som leker stekare och har kommit försent för att komma in på stocken. Vi har även lekt "gissa riffet" jag vann dock då victor suger på rockklassiker... Jag ska försöka få med lite bilder på kön men det är inte det lättaste då jag glömt kameran hemma.
Ja nu har min bror, ja juste vi befinner oss på drottninggatan 6A våning 3 hemma hos min broder, lagat mat bestående av chorre, surkål, chleb (tjeckiskt bröd) och ajvar så nu ska vi äta. Jag återkommer.
/Er sanningsägare i Uppsala - Tomas Kopp
söndag 18 april 2010
lördag 17 april 2010
Värderingar och aktiviteter
Innan ni läser: Sätt på THE FINAL COUNTDOWN (Den finns på Spotify).
Okej, Preklin sket sig. Vem behöver egentligen dricka en massa sprit och nypa sjuksköterskor i rumpan? Det är verkligen ingenting som jag skulle tycka vore roligt, ens om jag hade druckit sprit. Varför jag inte skulle tycka det vore roligt? För att jag är en skötsam pojke. Jag behöver inte ens sprit för att ha roligt. Det kan ju alla ni intyga. Jag skulle heller aldrig kränka någon eller bete mig dåligt mot en medmänniska (samt hund), om det nu vore så att jag hade fått i mig en öl eller två vid något speciellt tillfälle. Just det förresten jag ska plugga jurist istället. Under recceveckan ska jag självklart hålla mig nykter och avråda alla från hetsdrickande och omoget beteende. Planerar även att hjälpa de som väl fått i sig för mycket hem, så de inte skadar sig eller får för sig att äta onyttigt på Rosa Pantern på väg hem. Jag lovar.
Med tanke på att Preklin sket sig borde vi anordna någon annan sorts aktivitet. Jag, Emo-Stoffe-Koffe, Gurra och Artur åt lunch tillsammans utanför Eko, när det lanserades en utmärkt idé från gurras sida. Det inbegriper några modiga grabbar med homo-tendenser, en stuga utanför uppsala, en massa sprit och gurras bil. Just det, man får dricka sprit tillsammans, och hantera vapen, så länge det inte är några kvinnor i närheten. Varför? För att kvinnor är sköra. Men vad säger ni om att kolla datum och hyra stugan? Vi kan brottas, mysa och elda saker. Jag utlovar även en överraskning till er alla när det blir, ni kommer häpna! Da! (Uttala det själv när du läser det, läs det på ett vampyrigt sätt. Häftigt va?)
Den andra aktiviteten vi skulle kunna göra är att spela dataspel tillsammans på ett internetcafé (artur har gjort det, han sa att det var roligt, fast att hans juristvänner var bögiga när de spelade och att han ville spela med oss istället). Man kan även få mat, mer bestämt en falafel-tallrik, om man spenderar hela natten där.
Det var allt jag hade att dela med mig av den här gången. Livet är hårt och mörkt, men det finns ljusstrimmor. Dessa ljusstrimmor kommer från ljuset.
/Höjer
Okej, Preklin sket sig. Vem behöver egentligen dricka en massa sprit och nypa sjuksköterskor i rumpan? Det är verkligen ingenting som jag skulle tycka vore roligt, ens om jag hade druckit sprit. Varför jag inte skulle tycka det vore roligt? För att jag är en skötsam pojke. Jag behöver inte ens sprit för att ha roligt. Det kan ju alla ni intyga. Jag skulle heller aldrig kränka någon eller bete mig dåligt mot en medmänniska (samt hund), om det nu vore så att jag hade fått i mig en öl eller två vid något speciellt tillfälle. Just det förresten jag ska plugga jurist istället. Under recceveckan ska jag självklart hålla mig nykter och avråda alla från hetsdrickande och omoget beteende. Planerar även att hjälpa de som väl fått i sig för mycket hem, så de inte skadar sig eller får för sig att äta onyttigt på Rosa Pantern på väg hem. Jag lovar.
Med tanke på att Preklin sket sig borde vi anordna någon annan sorts aktivitet. Jag, Emo-Stoffe-Koffe, Gurra och Artur åt lunch tillsammans utanför Eko, när det lanserades en utmärkt idé från gurras sida. Det inbegriper några modiga grabbar med homo-tendenser, en stuga utanför uppsala, en massa sprit och gurras bil. Just det, man får dricka sprit tillsammans, och hantera vapen, så länge det inte är några kvinnor i närheten. Varför? För att kvinnor är sköra. Men vad säger ni om att kolla datum och hyra stugan? Vi kan brottas, mysa och elda saker. Jag utlovar även en överraskning till er alla när det blir, ni kommer häpna! Da! (Uttala det själv när du läser det, läs det på ett vampyrigt sätt. Häftigt va?)
Den andra aktiviteten vi skulle kunna göra är att spela dataspel tillsammans på ett internetcafé (artur har gjort det, han sa att det var roligt, fast att hans juristvänner var bögiga när de spelade och att han ville spela med oss istället). Man kan även få mat, mer bestämt en falafel-tallrik, om man spenderar hela natten där.
Det var allt jag hade att dela med mig av den här gången. Livet är hårt och mörkt, men det finns ljusstrimmor. Dessa ljusstrimmor kommer från ljuset.
/Höjer
måndag 12 april 2010
En ovanlig helg...
Kära hembygdsfränder,
det är med viss prestationsångest jag (Per) gör min entré på bloggscenen. Här har ni, grabbarna jag en gång växte upp med, i mandomen och helt oannonserat visat er vara stilister av rang. Likt en Tyresö-bloggens Ringo Starr får jag helt enkelt dra mitt strå till stacken efter bästa förmåga och sola mig i strålglansen från exempelvis exilbrodern Tomas vassa penna. Med den ambitionen skriver jag nu mitt första inlägg.
Jag har just varit med om några mycket händelserika dagar. Med en 25-årsfest på fredagen, en annan 25-årsfest på söndagen (samt ett egenhändigt ingripande med saxen mot min sedan så länge omhuldade rockabilly) och ett officiellt toastmasteruppdrag under lördagen däremellan har helgen, som man säger, tagit musten ur mig. Från den troféhylla som kallas veckosluet väljer jag att nu plocka ner lördagspokalen, putsa upp den och med viss självbelåtenhet (fast utan annat syfte än att stå i centrum) visa upp den för er.
Lördagen började tidigt. Klockan tio på morgonen skulle jag infinna mig på Stockholms nation för att med min co-toast gå igenom kvällens schema ännu en gång. För er som ännu inte varit toastmasters (det här var första gången för mig med), kan jag avslöja att uppdraget innefattar många timmars minutiös planering av ett middagsschema som i slutänden ändå går åt helvete.
Middagen i fråga var Uppsalas nyexaminerade juriststudenters diplomeringsmiddag - en stor tillställning med 267 gäster inklusive diplomandernas familjer och vänner. Ja, nu kanske ni undrar varför jag skulle vara toastmaster på en sådan baluns (det gjorde sannerligen jag!)... Jag är inte med i några föreningar och kände ingen av middagens övriga organisatörer. Nej, jag fick helt enkelt ett oväntat mail där en för mig nästan okänd kvinna berömde mig för att jag verkade vara en "kul och spexig kille" och frågade om jag var intresserad av uppdraget. "Jasså! Jasså minsann! Se på fan! Här får man minsann ett erkännande!" tänkte jag, fåfäng som jag är, och kände mig hedrad... Note to self: Om någon säger: "Du som är så stark, kan du lyfta den här tunga?" kanke man inte i första hand bör förstå det som en komplimang. Det kan vara en snillrikt uttänkt och slug plan för att mjuka upp allt motstånd och manipulera dig till att erbjuda hjälp utan att få någonting för det... Fast i mitt fall berodde det på att jag var "kul och spexig".
I vilket fall var planeringen i full gång. Sent anmälda gäster skulle planeras in, vår Power Point skulle gås igenom, en dator skulle fixas, en trollkarl skulle få teknisk support, okända talare skulle planeras in och en hel massa snapsvisor skulle repeteras. Till allas stora förtjusning gick hela middagen fint, fastän schemat överskreds med en halvtimme. Folk skrattar åt i princip vad som helst vid en tillställning av det här slaget. Sällan känner man sig så rolig, men faktum är att man inte alls är rolig... Man skulle kunna komma in på scenen och säga till exempel "Hej hej hej HEEEJ" och folk skulle tro att det var ett skämt, eftersom man säger det på en scen, och de skulle därför också ge god respons som om det hade varit ett skämt. Låt mig ge er ett smakprov på hur vi fick folk att skratta: "Om någon har läst internationell sjörätt här så kanske ni känner er extra glada över att nästa visa blir "What shall we do with the drunken sailor". Men vi ska inte sluta där! Vi ska vara så VÅG-HALSIGA att vi försöker klara av den i kanon... Så om ni på den här sidan av kandelabrarna sjunger med mig och ni andra sjunger med Jon så ska vi se om vi kan RO DET HÄR I LAND". Middagsgästerna: "Höhöhöhöhö"
Efter middagen och lite härjande på dansgolvet stod en handfull nyexaminerade jurister i Landskapssalen på Stocken och sjöng "Stad i ljus" av Tommy körberg med en fantastiskt pampig inlevelse. Jag och co-toastern kände att det var dags att gå. Inte vår fest längre liksom... Till råga på allt kunde vi inte serveras någon "Motherfucker" i baren (Jack Daniels och Tabasco), eftersom Stocken inte hade någon tabasco. Vi fick ta en Dräpare istället (En shot som jag vet att jag testade första gången på Lion Bar i Sthlm med Jörgen och Kopparna... Varpå jag kräktes ner 491:an om jag minns rätt) innan vi stormade ut och skrålade på gatorna i sann Chrille P-anda.
Nästa anhalt blev Snerikes nation. Inte heller de hade någon tabasco, vilket verkligen gjorde mig besviken... Det blev ingen Motherfucker den kvällen...
Klockan närmade sig 3 och det var dags att gå hem (03-släpp på Snerikan p.g.a. tidigare damsupé). Slut på kvällen tänkte jag... Men icke! En aning berusad traskade jag upp för trapporna till min korridor enbart för att finna två okända leggy blondes i mitt korrekök, tillsammans med en av de korrekillar, Johan, som jag ibland raljerar över på grund av hans jävla högljudda efterfester. Han var om möjligt ännu mer shitfaced än jag, och proklamerade att jag skulle vara med på klädpoker. "OH YEAH!!!" tänkte jag och sa "ja...visst. fast.. ja ok." för att inte framstå som desperat inför kvinnorna.
I Johans rum satt ytterligare några personer: De två blonda tjejerna visade sig vara rätt trista när det kom till klädpoker. Planen att få se lite hud slog tillbaks på mig själv, eftersom tjejerna inte ville vara med på klädpoker. De andra killarna var övertygade om att tjejerna skulle ändra uppfattning så snart ytnivån i deras glas börjat närma sig botten, varför de framhärdade att vi skulle starta utan tjejerna. Följaktligen satt jag och spelade klädpoker med två andra killar... Och hade två påklädda tjejer som satt och tittade på. Jävla skit... Till råga på allt förlorade jag de fyra första omgångarna... Efter ett tag dirigerades leken om till "snurra flaskan". En fantastisk kollo-liknande avslutning på natten kände jag. Men äh... Det var bättre än klädpoker med två killar. Och förresten ska jag inte låtsas som att jag hade tråkigt: Till och med könshomogen klädpoker var att föredra framför att "tänka på refrängen" i det läget! Knepet när man kör snurra flaskan med tveksamma deltagare är att vara obeveklig och rask. Säg något i stil med "den som flaskan pekar på får hångla med den där tjejen" och råkar det vara du som får äran så är du framme och tolererar inget tjafs. Det hela fungerar eftersom det var slumpen som avgjorde och inte du. När personen gett sig in i leken kommer hon att inse att det inte var så farligt ändå.
Spontant känner jag att efterfestandet har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte... Som att det oftast bara innebär att man blir mer trött och bakfull dagen efter. En annan seglivad myt är att det krävs kvinnliga deltagare för att klädpoker ska bli roligt. Jag tror att det räcker med kvinnliga åskådare om man är lagd åt det exhibitionistiska hållet. Kalla mig pubertal, men de där lekarna är faktiskt inte alls dumma! Om man kan förmå helt okända människor att spela klädpoker och leka snurra flaskan med varandra skulle jag kunna tänka mig att börja utforska efterfestandets förunderliga värld mer ingående... Och vilken plats är bättre lämpad för detta än Uppsala?
/Per
det är med viss prestationsångest jag (Per) gör min entré på bloggscenen. Här har ni, grabbarna jag en gång växte upp med, i mandomen och helt oannonserat visat er vara stilister av rang. Likt en Tyresö-bloggens Ringo Starr får jag helt enkelt dra mitt strå till stacken efter bästa förmåga och sola mig i strålglansen från exempelvis exilbrodern Tomas vassa penna. Med den ambitionen skriver jag nu mitt första inlägg.
Jag har just varit med om några mycket händelserika dagar. Med en 25-årsfest på fredagen, en annan 25-årsfest på söndagen (samt ett egenhändigt ingripande med saxen mot min sedan så länge omhuldade rockabilly) och ett officiellt toastmasteruppdrag under lördagen däremellan har helgen, som man säger, tagit musten ur mig. Från den troféhylla som kallas veckosluet väljer jag att nu plocka ner lördagspokalen, putsa upp den och med viss självbelåtenhet (fast utan annat syfte än att stå i centrum) visa upp den för er.
Lördagen började tidigt. Klockan tio på morgonen skulle jag infinna mig på Stockholms nation för att med min co-toast gå igenom kvällens schema ännu en gång. För er som ännu inte varit toastmasters (det här var första gången för mig med), kan jag avslöja att uppdraget innefattar många timmars minutiös planering av ett middagsschema som i slutänden ändå går åt helvete.
Middagen i fråga var Uppsalas nyexaminerade juriststudenters diplomeringsmiddag - en stor tillställning med 267 gäster inklusive diplomandernas familjer och vänner. Ja, nu kanske ni undrar varför jag skulle vara toastmaster på en sådan baluns (det gjorde sannerligen jag!)... Jag är inte med i några föreningar och kände ingen av middagens övriga organisatörer. Nej, jag fick helt enkelt ett oväntat mail där en för mig nästan okänd kvinna berömde mig för att jag verkade vara en "kul och spexig kille" och frågade om jag var intresserad av uppdraget. "Jasså! Jasså minsann! Se på fan! Här får man minsann ett erkännande!" tänkte jag, fåfäng som jag är, och kände mig hedrad... Note to self: Om någon säger: "Du som är så stark, kan du lyfta den här tunga?" kanke man inte i första hand bör förstå det som en komplimang. Det kan vara en snillrikt uttänkt och slug plan för att mjuka upp allt motstånd och manipulera dig till att erbjuda hjälp utan att få någonting för det... Fast i mitt fall berodde det på att jag var "kul och spexig".
I vilket fall var planeringen i full gång. Sent anmälda gäster skulle planeras in, vår Power Point skulle gås igenom, en dator skulle fixas, en trollkarl skulle få teknisk support, okända talare skulle planeras in och en hel massa snapsvisor skulle repeteras. Till allas stora förtjusning gick hela middagen fint, fastän schemat överskreds med en halvtimme. Folk skrattar åt i princip vad som helst vid en tillställning av det här slaget. Sällan känner man sig så rolig, men faktum är att man inte alls är rolig... Man skulle kunna komma in på scenen och säga till exempel "Hej hej hej HEEEJ" och folk skulle tro att det var ett skämt, eftersom man säger det på en scen, och de skulle därför också ge god respons som om det hade varit ett skämt. Låt mig ge er ett smakprov på hur vi fick folk att skratta: "Om någon har läst internationell sjörätt här så kanske ni känner er extra glada över att nästa visa blir "What shall we do with the drunken sailor". Men vi ska inte sluta där! Vi ska vara så VÅG-HALSIGA att vi försöker klara av den i kanon... Så om ni på den här sidan av kandelabrarna sjunger med mig och ni andra sjunger med Jon så ska vi se om vi kan RO DET HÄR I LAND". Middagsgästerna: "Höhöhöhöhö"
Efter middagen och lite härjande på dansgolvet stod en handfull nyexaminerade jurister i Landskapssalen på Stocken och sjöng "Stad i ljus" av Tommy körberg med en fantastiskt pampig inlevelse. Jag och co-toastern kände att det var dags att gå. Inte vår fest längre liksom... Till råga på allt kunde vi inte serveras någon "Motherfucker" i baren (Jack Daniels och Tabasco), eftersom Stocken inte hade någon tabasco. Vi fick ta en Dräpare istället (En shot som jag vet att jag testade första gången på Lion Bar i Sthlm med Jörgen och Kopparna... Varpå jag kräktes ner 491:an om jag minns rätt) innan vi stormade ut och skrålade på gatorna i sann Chrille P-anda.
Nästa anhalt blev Snerikes nation. Inte heller de hade någon tabasco, vilket verkligen gjorde mig besviken... Det blev ingen Motherfucker den kvällen...
Klockan närmade sig 3 och det var dags att gå hem (03-släpp på Snerikan p.g.a. tidigare damsupé). Slut på kvällen tänkte jag... Men icke! En aning berusad traskade jag upp för trapporna till min korridor enbart för att finna två okända leggy blondes i mitt korrekök, tillsammans med en av de korrekillar, Johan, som jag ibland raljerar över på grund av hans jävla högljudda efterfester. Han var om möjligt ännu mer shitfaced än jag, och proklamerade att jag skulle vara med på klädpoker. "OH YEAH!!!" tänkte jag och sa "ja...visst. fast.. ja ok." för att inte framstå som desperat inför kvinnorna.
I Johans rum satt ytterligare några personer: De två blonda tjejerna visade sig vara rätt trista när det kom till klädpoker. Planen att få se lite hud slog tillbaks på mig själv, eftersom tjejerna inte ville vara med på klädpoker. De andra killarna var övertygade om att tjejerna skulle ändra uppfattning så snart ytnivån i deras glas börjat närma sig botten, varför de framhärdade att vi skulle starta utan tjejerna. Följaktligen satt jag och spelade klädpoker med två andra killar... Och hade två påklädda tjejer som satt och tittade på. Jävla skit... Till råga på allt förlorade jag de fyra första omgångarna... Efter ett tag dirigerades leken om till "snurra flaskan". En fantastisk kollo-liknande avslutning på natten kände jag. Men äh... Det var bättre än klädpoker med två killar. Och förresten ska jag inte låtsas som att jag hade tråkigt: Till och med könshomogen klädpoker var att föredra framför att "tänka på refrängen" i det läget! Knepet när man kör snurra flaskan med tveksamma deltagare är att vara obeveklig och rask. Säg något i stil med "den som flaskan pekar på får hångla med den där tjejen" och råkar det vara du som får äran så är du framme och tolererar inget tjafs. Det hela fungerar eftersom det var slumpen som avgjorde och inte du. När personen gett sig in i leken kommer hon att inse att det inte var så farligt ändå.
Spontant känner jag att efterfestandet har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte... Som att det oftast bara innebär att man blir mer trött och bakfull dagen efter. En annan seglivad myt är att det krävs kvinnliga deltagare för att klädpoker ska bli roligt. Jag tror att det räcker med kvinnliga åskådare om man är lagd åt det exhibitionistiska hållet. Kalla mig pubertal, men de där lekarna är faktiskt inte alls dumma! Om man kan förmå helt okända människor att spela klädpoker och leka snurra flaskan med varandra skulle jag kunna tänka mig att börja utforska efterfestandets förunderliga värld mer ingående... Och vilken plats är bättre lämpad för detta än Uppsala?
/Per
lördag 10 april 2010
Jag är bakis, därför skriver jag.
Hej, det var ett tag sedan jag klottrade några väl valda ord på den här; finaste av allt skit som kallas bloggar. Som ni kan kanske har listat ut, så är min hjärnfunktion lite nedsatt just nu vilket leder till att jag skriver. Som mina gamla reskamrater redan vet det är just vid såna här tillfällen som mitt behov att skriva är som störst, bakfylla tycks alltid trolla fram författaren i mig.
Det stora problemet är bara det att jag inte har så värst mycket att skriva om egentligen. Jag har suttit instängd på KTH och pluggat som en dåre, vilket förvisso är bra för mina studier men något häftigt bloggliv är det kanske inte. Nu har dock plugget börjat lugna ner sig, jag fyller år och min själ skriker efter en rejäl jävla uppsalafylla med "grabbarna".
Kort och gott.
PREKLIN börjar närma sig (tror jag bestämt).
är ni på?
är ni redo?
/TomasK
Det stora problemet är bara det att jag inte har så värst mycket att skriva om egentligen. Jag har suttit instängd på KTH och pluggat som en dåre, vilket förvisso är bra för mina studier men något häftigt bloggliv är det kanske inte. Nu har dock plugget börjat lugna ner sig, jag fyller år och min själ skriker efter en rejäl jävla uppsalafylla med "grabbarna".
Kort och gott.
PREKLIN börjar närma sig (tror jag bestämt).
är ni på?
är ni redo?
/TomasK
tisdag 23 mars 2010
Småbollar som låter = ger alkohol. (ej anusmassagekulor)
Jag kommer förmodligen finnas i övre baren på Snerikes ikväll, utifall att ni vill något. Förövrigt tycker jag att vi ska ha en kväll som kretsar kring nationer med flipperspel. Vi gör en tävling av det, den som får högst poäng behöver inte betala sin dricka. Sugna?
måndag 22 mars 2010
Hipp hipp hurra!!!
Observera den otroliga självdisiplin det krävdes för att faktiskt stava hurra rätt...
Skulle gärna skrivit ett långt nostalgiskt inlägg om födelsedagsbarnet men jag är astrött och jävligt hungrig så det får bli så här:
Grattis Gurra, ja må du leva!
Jag ser det här som en stark början på att flytta över Tyresökommunikationen från fejjan till bloggen.
/TomasK
Skulle gärna skrivit ett långt nostalgiskt inlägg om födelsedagsbarnet men jag är astrött och jävligt hungrig så det får bli så här:
Grattis Gurra, ja må du leva!
Jag ser det här som en stark början på att flytta över Tyresökommunikationen från fejjan till bloggen.
/TomasK
söndag 21 mars 2010
HAMMMMMARBY!
Bandy! Bajen! SM-Guld!
Fan grappar, vilken bandyfest det blev!
Jag var där, det var skitkallt. Folk i medelåldern ramlade omkring med glasartade blickar. Blandningen av deras dagsfylla, skinnjackor och snön som yrde gjorde att hela spektaklet liknade en litterär beskrivning av Ryssland på 1890-talet. Hammarby tog tydligen sitt första SM-guld. Jag sprang inte in på isen. Kunde inte riktigt relatera. Eller så var jag bara kall och bakfull. Insikten om att jag kommer att bli en borgarbracka har aldrig varit tydligare.
/martin
Fan grappar, vilken bandyfest det blev!
Jag var där, det var skitkallt. Folk i medelåldern ramlade omkring med glasartade blickar. Blandningen av deras dagsfylla, skinnjackor och snön som yrde gjorde att hela spektaklet liknade en litterär beskrivning av Ryssland på 1890-talet. Hammarby tog tydligen sitt första SM-guld. Jag sprang inte in på isen. Kunde inte riktigt relatera. Eller så var jag bara kall och bakfull. Insikten om att jag kommer att bli en borgarbracka har aldrig varit tydligare.
/martin
tisdag 16 mars 2010
fredag 5 mars 2010
Mörka moln påväg.
Höjer här. Jag har varit bekymrad den senaste tiden, det har självklart med Gurras ekonomiska sinne att göra. Det är svårt att hålla isär begreppen Gurras ekonomiska situation och hans ekonomiska sinne, men jag tänkte utgå ifrån att Gurras ekonomiska situation är en konsekvens av han bristfälliga sinne för pengar och finanser. Det sorgliga med detta är främst att Gurra, som har störst behov av att läsa denna text, inte ens verkar insett problemet. Han följer mönstret för en person med problem, titta åt andra hållet, undvik att stirra problemets kärna i vitögat.
Hursomhelst började allt när jag besökte Friskis i Ekeby, för ovanlighetens skull. I entrén möter jag Gurra, han ser glad och frisk ut, men skenet kan bedra. Vi börjar småprata om träning och rutiner, sånt som två uppenbart klena killar inte borde göra. Samtalet förs in på att Gurra har köpt en bil, till min förvåning. Vem behöver egentligen en bil i Uppsala? Han pratade om att han behövde den till sitt jobb i Knivsta, en uppenbar avledning från ämnet, fylld av ångest och levererar massor av tvivelaktiga uppgifter. Därefter frågar han mig om jag har hans böcker inom Nationalekonomi, vilka jag lånat ut till Stoffe. Dialogen följer:
"Jaha, du behöver dem för någon kurs?"
- "Nej, har lite ont om pengar", säger Gustav och skrattar lite för högt för att det ska verka trovärdigt. Att försöka dölja det sorgliga i det han precis sa behöver knappast överanalyseras här.
Jag vrider på mig lite bekymrat och lovar att höra av mig till Stoffe, vilket jag ännu inte gjort. Ska göra det senare...
Dialogen fortsätter inte lika smidigt efter det, Gustav märker att jag är orolig. Någon sa/jag har läst (kanske) att kroppsspråket står för 90% av det vi förmedlar, vilket situationen bevisar.
Samtalet dör ut och Gustav drar sig ur lokalen samtidigt som jag drar mig in för att träna, svettas och senare lödra in min ansträngda kropp i vit, fyllig duschkräm.
"Men du, vi borde verkligen spela paintball senare, det var en grym idé", säger Gustav. Jag blir än mer orolig för Gustavs ekonomiska sinne efter detta, blir inte ni läsare också? Att köpa en bil, sälja sin kurslitteratur på grund av finansiella problem, och sedan föreslå att vi ska spela paintball för flera hundra kronor, låter det vettigt?
Vi har alla hört, eller ännu värre, blivit offer för Gustavs irrationella sinne gällande sin egen solvens tidigare. Eller rättare sagt insolvens. Tillfällena behöver knappast återges här. Är Gustav på väg mot ännu ett sådant tillfälle, utan att någon av oss andra kan fånga upp honom denna gång? Jag föreslår att vi organiserar oss för att rädda Gustav från sig själv. Vissa av er tänker säkert att detta är underordnat mycket annat i världen just nu, "det finns större problem". Jag säger till dessa, Låt världen ta hand om Haiti, så tar vi hand om Gustav!
Det finns massor av saker vi kan göra:
1) Sätt Gustav i terapi för sitt uppenbart självdestruktiva ekonomiska beteende.
2) Starta ett 90-konto till hans ära, som en utnämnd auktoriserad revisor får disponera åt honom.
3) Vi talar med Gustavs bank och skaffar oss tillgång till hans konto, att disponera och ransonera åt honom. Vi blir Gustavs skyddsnät i en tid när bankerna drivs av vinst och inte etik, när ingen annan kan fånga upp honom på den långa och hårda vägen ner i avgrunden.
4) Vi ringer samtliga SMS-lån-företag och tvingar dem, med Arturs juridiska hjälp, att blockera Gustav från att nyttja deras tjänster.
Dessa är bara några preliminära åtgärder jag föreslår, inte speciellt genomtänkta är de heller, och jag ursäktar för samtliga skrivfel i denna text, för det är svårt att skriva med tårar i ögonen.
Hursomhelst började allt när jag besökte Friskis i Ekeby, för ovanlighetens skull. I entrén möter jag Gurra, han ser glad och frisk ut, men skenet kan bedra. Vi börjar småprata om träning och rutiner, sånt som två uppenbart klena killar inte borde göra. Samtalet förs in på att Gurra har köpt en bil, till min förvåning. Vem behöver egentligen en bil i Uppsala? Han pratade om att han behövde den till sitt jobb i Knivsta, en uppenbar avledning från ämnet, fylld av ångest och levererar massor av tvivelaktiga uppgifter. Därefter frågar han mig om jag har hans böcker inom Nationalekonomi, vilka jag lånat ut till Stoffe. Dialogen följer:
"Jaha, du behöver dem för någon kurs?"
- "Nej, har lite ont om pengar", säger Gustav och skrattar lite för högt för att det ska verka trovärdigt. Att försöka dölja det sorgliga i det han precis sa behöver knappast överanalyseras här.
Jag vrider på mig lite bekymrat och lovar att höra av mig till Stoffe, vilket jag ännu inte gjort. Ska göra det senare...
Dialogen fortsätter inte lika smidigt efter det, Gustav märker att jag är orolig. Någon sa/jag har läst (kanske) att kroppsspråket står för 90% av det vi förmedlar, vilket situationen bevisar.
Samtalet dör ut och Gustav drar sig ur lokalen samtidigt som jag drar mig in för att träna, svettas och senare lödra in min ansträngda kropp i vit, fyllig duschkräm.
"Men du, vi borde verkligen spela paintball senare, det var en grym idé", säger Gustav. Jag blir än mer orolig för Gustavs ekonomiska sinne efter detta, blir inte ni läsare också? Att köpa en bil, sälja sin kurslitteratur på grund av finansiella problem, och sedan föreslå att vi ska spela paintball för flera hundra kronor, låter det vettigt?
Vi har alla hört, eller ännu värre, blivit offer för Gustavs irrationella sinne gällande sin egen solvens tidigare. Eller rättare sagt insolvens. Tillfällena behöver knappast återges här. Är Gustav på väg mot ännu ett sådant tillfälle, utan att någon av oss andra kan fånga upp honom denna gång? Jag föreslår att vi organiserar oss för att rädda Gustav från sig själv. Vissa av er tänker säkert att detta är underordnat mycket annat i världen just nu, "det finns större problem". Jag säger till dessa, Låt världen ta hand om Haiti, så tar vi hand om Gustav!
Det finns massor av saker vi kan göra:
1) Sätt Gustav i terapi för sitt uppenbart självdestruktiva ekonomiska beteende.
2) Starta ett 90-konto till hans ära, som en utnämnd auktoriserad revisor får disponera åt honom.
3) Vi talar med Gustavs bank och skaffar oss tillgång till hans konto, att disponera och ransonera åt honom. Vi blir Gustavs skyddsnät i en tid när bankerna drivs av vinst och inte etik, när ingen annan kan fånga upp honom på den långa och hårda vägen ner i avgrunden.
4) Vi ringer samtliga SMS-lån-företag och tvingar dem, med Arturs juridiska hjälp, att blockera Gustav från att nyttja deras tjänster.
Dessa är bara några preliminära åtgärder jag föreslår, inte speciellt genomtänkta är de heller, och jag ursäktar för samtliga skrivfel i denna text, för det är svårt att skriva med tårar i ögonen.
måndag 1 mars 2010
Stockholm, söder, brunt slask
Hejsan!
Det här blir mitt första inlägg. Jag hade faktiskt inte så stor del i det förra inlägget som bilden från min toalett antyder. Jag måste erkänna att mitt deltagande i den här fina bloggen är lite skrämmande och ställer ganska höga krav på just MIG.
Jag är inte bara den av Tyresögrabbarna som rent geografiskt befinner mig närmast våra kära hemtrakter, jag är också den som är längst bort från dom andra "grabbarna". Detta känner jag gör mina inlägg lite mer speciella och märkvärdiga, i synnerhet som ni inte bara kan springa på mig ute på ÖG's eller nåt helt random och snacka lite skit.
Men viktigast av allt är jag som den enda (för det är jag väl??) stockholmaren bland de här fina grabbarna har jag lite mer att leva upp till. Stockholm har till skillnad från Uppsala producerat en hel del framgångsrika och duktiga bloggare och jag sitter just nu och försöker välja vilka jag ska låta mig influeras av.
Ska jag kanske försöka hoppa på modebloggandet likt vår allas egna blondinbella?
Kanske ska jag försöka kopiera Schulmans vassa och snärtiga stil?
Eller något mellanting mellan de båda giganterna?
Nu blev det svårt så medan jag försöker hitta min egna litterära stil så tänkte jag berätta om en ganska absurd sak som hände på jobbet i lördags. Eller vem fan försöker jag lura jag vet ju hur det kommer att bli när jag skriver; som Schyffert fast sämre...
Nåja här är min historia:
Frukosten bestod av en ipren, en varm macka, en micrad cheezer och ett glas mjölk. Jag brukar skippa kaffet på lördagar och ta min första kopp på jobbet, nåja ni är ju inte intresserade av min frulle men som ni säkert har förstått var jag lite bakis och när historien börjar så har jag ännu inte fått i mig mitt kaffe.
Jag kommer upp från att ha hämtat tidningarna och ser att det står en mamma med två som barn, åtta och fem år gamla, utanför dörren till biblioteket där jag jobbar. Mamman verkar lite smått irriterad på den minsta grabben som står och rycker frenetiskt i dörren innan jag kommer och öppnar för dagen. Så fort jag har öppnat så kutar grabbarna in och börjar härja runt bland barnfilmerna i bibblan medan mamman försöker lugna ner dom.
Hon lånar en bok och ber om ursäkt för ungarna; Det är ingen fara säger jag och ler, det är ju ändå bara ni här (jag är förövrigt sjukt snäll och trevlig på jobbet). Mamman inser att hon inte har kontanter till filmerna och går iväg för att ta ut pengar medan ungarna är kvar och lever rövare.
Jag måste ha kaffe tänker jag och går iväg mot fikarummet. På vägen dit blir jag anfallen av den minsta grabben:
- Vad heter du?
- Tomas... vad heter du?
- Jakob...Hur gammal är du? osv.
Jag går och hämtar kaffet och när jag kommer tillbaks blir jag påhoppad igen.
- Jag vill ha den här! (Pippi i Söderhavet btw)
- Ja du Jakob du får nog vänta lite på din mamma...
- Jag heter Joel...
Ja inget konstigt än så länge från femårig grabb. Väl bakom disken med mitt kaffe kan dagen börja, tänker jag när Joel/Jakob går fram till disken med Pippifilmen. Mamman har inte kommit tillbaks än...Han lägger hakan mot disken och tittar på mig. Nu är han helt lugn och lite läskig. Tyst ganska tyst säger han medan han lite sorgset tittar på mig med stora ögon.
- Mamma har en ny man nu...
Ja vad fan svarar man på det??
Ähh... kul för henne antar jag... lyckades jag klämma ut mig.
Sen sprang grabben iväg och började bråka med sin brorsa medan mamman kom tillbaks och betalade för filmen.
Mycket sjukt.
Puss och gonatt från Stockholm
/Tomas
Det här blir mitt första inlägg. Jag hade faktiskt inte så stor del i det förra inlägget som bilden från min toalett antyder. Jag måste erkänna att mitt deltagande i den här fina bloggen är lite skrämmande och ställer ganska höga krav på just MIG.
Jag är inte bara den av Tyresögrabbarna som rent geografiskt befinner mig närmast våra kära hemtrakter, jag är också den som är längst bort från dom andra "grabbarna". Detta känner jag gör mina inlägg lite mer speciella och märkvärdiga, i synnerhet som ni inte bara kan springa på mig ute på ÖG's eller nåt helt random och snacka lite skit.
Men viktigast av allt är jag som den enda (för det är jag väl??) stockholmaren bland de här fina grabbarna har jag lite mer att leva upp till. Stockholm har till skillnad från Uppsala producerat en hel del framgångsrika och duktiga bloggare och jag sitter just nu och försöker välja vilka jag ska låta mig influeras av.
Ska jag kanske försöka hoppa på modebloggandet likt vår allas egna blondinbella?
Kanske ska jag försöka kopiera Schulmans vassa och snärtiga stil?
Eller något mellanting mellan de båda giganterna?
Nu blev det svårt så medan jag försöker hitta min egna litterära stil så tänkte jag berätta om en ganska absurd sak som hände på jobbet i lördags. Eller vem fan försöker jag lura jag vet ju hur det kommer att bli när jag skriver; som Schyffert fast sämre...
Nåja här är min historia:
Frukosten bestod av en ipren, en varm macka, en micrad cheezer och ett glas mjölk. Jag brukar skippa kaffet på lördagar och ta min första kopp på jobbet, nåja ni är ju inte intresserade av min frulle men som ni säkert har förstått var jag lite bakis och när historien börjar så har jag ännu inte fått i mig mitt kaffe.
Jag kommer upp från att ha hämtat tidningarna och ser att det står en mamma med två som barn, åtta och fem år gamla, utanför dörren till biblioteket där jag jobbar. Mamman verkar lite smått irriterad på den minsta grabben som står och rycker frenetiskt i dörren innan jag kommer och öppnar för dagen. Så fort jag har öppnat så kutar grabbarna in och börjar härja runt bland barnfilmerna i bibblan medan mamman försöker lugna ner dom.
Hon lånar en bok och ber om ursäkt för ungarna; Det är ingen fara säger jag och ler, det är ju ändå bara ni här (jag är förövrigt sjukt snäll och trevlig på jobbet). Mamman inser att hon inte har kontanter till filmerna och går iväg för att ta ut pengar medan ungarna är kvar och lever rövare.
Jag måste ha kaffe tänker jag och går iväg mot fikarummet. På vägen dit blir jag anfallen av den minsta grabben:
- Vad heter du?
- Tomas... vad heter du?
- Jakob...Hur gammal är du? osv.
Jag går och hämtar kaffet och när jag kommer tillbaks blir jag påhoppad igen.
- Jag vill ha den här! (Pippi i Söderhavet btw)
- Ja du Jakob du får nog vänta lite på din mamma...
- Jag heter Joel...
Ja inget konstigt än så länge från femårig grabb. Väl bakom disken med mitt kaffe kan dagen börja, tänker jag när Joel/Jakob går fram till disken med Pippifilmen. Mamman har inte kommit tillbaks än...Han lägger hakan mot disken och tittar på mig. Nu är han helt lugn och lite läskig. Tyst ganska tyst säger han medan han lite sorgset tittar på mig med stora ögon.
- Mamma har en ny man nu...
Ja vad fan svarar man på det??
Ähh... kul för henne antar jag... lyckades jag klämma ut mig.
Sen sprang grabben iväg och började bråka med sin brorsa medan mamman kom tillbaks och betalade för filmen.
Mycket sjukt.
Puss och gonatt från Stockholm
/Tomas
söndag 28 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Jag hittade en häst
Det är inte en sekund försent att vi tillsammans får ett presentabelt ansikte utåt, vilket är extremt välkommet i tider där en ohälsosam internetexponering inte gagnar någon av oss. Därför tycker jag att det är speciellt kul att se hur Tomas öppnar denna blogg. Det är underbart att få landa lite och känna var man hör hemma.
Det blåser kallt uppe på piedestalen och man ramlar lätt av sin ståtligt högbenta häst. Fasader har man ju så gärna, för alla utger vi ju oss för att vara ena rättvisans härförare. Därför är det skönt att få landa i modernaturs förlåtande sköte av småsinthet och skeva värderingar. Eller det kanske var illa menat. Jag menar bara att man får tillåtelse att vara människa. Men det var inte det jag ville säga. Jag vill inte säga någonting egentligen. Nu skäms jag. Det är fint.
Om någon har ett förslag på kommande aktivitet så får man gärna presentera det här, trots att vi alla nog är överens om att facebook är något mer effektiv. Jag är en drömmare.
Med det här vill jag bara säga att tävlingen om det mest irrelevanta, och helst felstavade, blogginlägget har startat. Så kom igen därute i stugorna: Se en anledning att försumma era studier och producera lite härliga modetips eller livsstilsvägledning. Varför inte försöka marknadsföra alternativmedicin eller hemma gjorde spikmattor? Om man ser hur antalet ”Life”-affärer ökat likt den cancersvulst det är så borde vi kunna locka lite läsare. Jag litar på dig.
lördag 20 februari 2010
Dagen efter.
Jag börjar morgonen på ett sunt sätt, det blir min kebabtallrik som blev över från igår. Förresten träffade jag några roliga ordensgubbar igår påväg hem utanför johannesgrillen. De var gamla och riktigt fulla och sköna. Var det en slump att jag träffade på dem just igår kväll, eller har det något högre syfte månne?
Ville förresten passa på att inleda vår proffsblogg-era med lite
produktplacering.
Riktigt bra produkt, hållbar och lätt att rengöra.
/Tomas
Ville förresten passa på att inleda vår proffsblogg-era med lite
produktplacering.
Riktigt bra produkt, hållbar och lätt att rengöra.
/Tomas
Tyresö-visan
Havet och skogen
och alla blommorna
Vi går på ängen
barfota du och jag
Vi älskar Tyresö
Här är livet härligt
Bom-diadi bom-diadi
Bom-diadi bom-diadi
Bom...
och alla blommorna
Vi går på ängen
barfota du och jag
Vi älskar Tyresö
Här är livet härligt
Bom-diadi bom-diadi
Bom-diadi bom-diadi
Bom...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)